Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1937. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Festens innebörd vidgades genom de manande ord om nordisk solidaritet för
Nordens trygghet, som konung Gustaf yttrade, men vilka icke under året funno
tydlig genklang i den danska regeringen. Tvärtom gjorde statsminister Stauning
både i eget land och såsom gäst hos nordiska fränder, både före och efter kung
Gustafs maningsord — i årsboken anförda under rubriken »Det militära året» —
uttalanden, i vilka han sökte »avliva det skadliga talet om ett (nordiskt)
försvarsförbund». »Jag har sett», sade han bl. a. i Lund den 8 mars, »den motiveringen
anföras, att Norge, Sverige och Finland skulle känna otrygghet, om Danmark icke
ordnar ett försvar vid sin sydgräns, som Sverige kan godkänna. Är detta icke en
farlig uppfattning? Jag tror inte heller, att någon ansvarsmedveten person vill göra
gällande en sådan mening. Har då Danmark fått sig given uppgiften som
vakthund på Nordens vägnar? ... Det finnes även annat än hänsyn till Norden, som
väger vid bedömandet av Danmarks militärpolitiska hållning, och härom bör man
först och fräraist tala i Danmark.»
Detta och flera liknande uttalanden av Danmarks statsminister väckte inte blott
uppseende och besvikelse utanför Danmarks gränser —- man lade märke till
beklaganden såväl i Norden som annorstädes — utan framkallade även från de danska
opp o sition sp arti er n a s sida ett klart och tydligt avståndstagande. Dessa
statsministerns uttalanden bidrogo säkerligen också till den på olika håll under året
uttryckta, men av danska regeringen med skärpa dementerade uppfattningen, att
nämnda regering redan skulle befinna sig i ett sådant avhängighetsförhållande
till den tyska, att detta inverkade på dess ställningstagande både till landets egen
och Nordens försvarsfråga. Till den danske statsministerns avståndstagande från
nordisk försvarsgemenskap kunde man likväl nog finna väsentliga motiv inom
Danmark. Hemligheten med Thorvald Staunings fortsatta försvarsnegativism var, att
han även efter föregående års stora val framgång var nödsakad att köra i par med
de patentpacifistiska radikalerna för att bevara sin gamla majoritet i folketinget
och sin med lottens hjälp nyförvärvade majoritet i landstinget.
Statsministern hade vid årsskiftet i ett uttalande åter utvecklat sin var
ken-fågel-eller-fisk-ståndpunkt i försvarsfrågan med orden: »Planerna på en viss
omorganisation av våra militärstyrkor avse en teknisk förbättring, så att den
ungdom, som är skyldig att rycka ut till landets bevakning, kan göra detta under
försvarliga villkor. Att det inte är fråga om någon upprustning är för länge sedan
fastslaget, men även den stat, som vill vara neutral, har betydande förpliktelser,
och vi kunna icke undandraga oss detta, lika litet som det skedde under kriget
1914—18 . . . vi skola också sjiilva g()ra den insnts, som iir nixlviindig fr)r att söka
iivvärja, att danskt område tas i bruk sf)in krigsskådeplats.
Att det trots detta tal om blott landets bevakning dolde sig en begynnande
nientalitetsförändring bakom det viintadi^ i’egei’ini4sl(>rslaj4et i IT^rsvarsfragan, fick
man emellertid snart veta genom en indiskretion i den radikala koalitionsbroderns
partikorrespondens, vari det visserligen å ena sidan gjordes giillande, att förslaget
komme att ligga inom dittills varan de anslagsram och inom deji ram, som
utstakats av »bevakningsteorien», men a andra sidan fastsiogs, att socialdemokraterna
ensamma b ur o a n svaret för föreslagna utvidgningar samt att de i-adikaia med
största motvilja och för att icke spränga »demokratiens front ])()jt sig f()r »den
mentalitetsförändring», som ägt rum inom socialdemokratien. De radikala hade
visserligen helst sett en omorganisation, som ])ressat n(Ml <le militära anslagen,
men s am a r b e t sa v ta 1 e t med socialdemokraterna av 1929 besLiinnje. att vad de ])åda
partierna ej kunde enas om skulle vila. Xiir socialdemokratien icke nu ansåg sig
kunna ta ansvaret för den nedrustning, varom parterna under en annan
utrikespolitisk situation enats, måste man låta en sådan nedrustning anstå till biittre
tider.
334.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
