- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Femtonde årgången (händelserna 1937) /
342

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1937. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Finland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gjorde något försök att genomdriva sin egen man utan före valet deklarerade: »Vi
rösta på Ståhlberg i första omgången, därest det framgår, att han har utsikter att
bli vald. Om så icke är, rösta vi på Kallio, och denne får i varje fall våra röster,
därest en andra valomgång blir påkallad.» Socialdemokraterna voro alltså fast
beslutna att utestänga Svinhufvud, vilken föregående höst motsatt sig deras
deltagande i regeringen, och de voro med visshet i stånd att realisera denna avsikt
genom samverkan med agrarerna. I detta läge önskade den svenska
partiledningen åstadkomma en enhetlig svensk röstning för Ståhlberg -— för att utestänga
Kallio, som icke ens behärskade svenska språket. Av de svenska elektorerna hade
emellertid flertalet i förväg bundit sig till Svinhufvuds nu hopplösa kandidatur,
och av dem förblevo åtta ståndaktiga tennsoldater. Till följd härav erhöll Ståhlberg
1 första valomgången 150 röster — om han fått 151, hade han blivit omedelbart
vald. I andra omgången valdes så Kallio med 177 röster — den svenske ledaren
von Born fick rätt i sin förhandsvarning, att »om svenskarna fika efter den bäste,
kan det hända, att de få den sämste». Förtrytelsen på svenskt håll mot frondörerna,
bland vilka det svenska Hufvudstadsbladets utgivare, den partilöse Amos
Andersson, befann sig, var stor, och folkpartiets centralstyrelse uttalade, att de »icke

fullgjort sitt uppdrag på ett sätt, som motsvarar de intressen det svenska
folkpartiet företräder». Till detta omdöme anslöt sig senare även partidagen.

Det visade sig också snart, att de svenska farhågorna icke varit grundlösa.
Visserligen hade hr Kallio omedelbart efter valet uttalat, att han såsom president
ville försöka opartiskt se till de båda språkgruppernas bästa, visserligen hade han
vid det högtidliga vaktombytet uttalat sig mot språkliga motsättningar och
deklarerat för den nordiska orienteringen, men presidentvalets följd blev den 12 mars
bildandet av en ny regering. Om också denna hade en medlem av framstegspartiet
i spetsen, hade behållit utrikesminister Holsti av samma parti och efter några
dagar kompletterades med en medlem av det konservativa samlingspartiet, hade
den dock främst karaktären av en arb etar-b o n de re ger i ng med fem
socialdemokrater och fem agrarer.

Det framgick redan efter ett par veckor, att Finlands svenskar skulle få betala
en betydande del av priset för denna koalition. Liksom om det skett i anslutning
till radikala krav från en serie äktfinska folkmöten under påskhelgen, beslöt
presidenten den 31 mars att avge en proposition om ändrad universitetslag, enligt
vilken undervisnings- och ämbetsspråk skulle bli finska, dock med rätt för de
svenska studenterna att använda sitt modersmål, så vitt ej ämnets art ansågs
påkalla annat förfarande, och enligt vilken innehavare av blott 15 ordinarie
professurer skulle undervisa på svenska. Den svenska undervisningen skulle
koncen-treras till de filosofiska och juridiska fakulteterna. Varken i den teologiska eller
agroforstvetenskapliga fakulteten skulle finnas svenska professurer och i den
medicinska blott två rörliga. Det förutsattes, att de svenska professurernas antal icke
skulle kunna ökas, vare sig genom statsbidrag eller enskilda gåvor. Ingen egen
självstyrelse medgavs åt de svenska akademiska lärarna. Olika krav på kunskap i
rikets andra språk ställdes på finska och svenska lärare, och de svenskspråkiga
studenterna hade ej lagfäst rätt att i alla ämnen förhöras på modersmålet, även
om de alltjämt skulle få svara på svenska. Blott två år tidigare hade regeringen
Kivimäki ansett, att det för fyllande av den svensktalande befolkningens
bildningsbehov krävdes femton fasta ordinarie och tre fasta extra ordinarie svenska
professurer samt sex till läroområden och undervisningsspråk föränderliga
professurer. Från finlandssvensk sida höjdes omedelbart upprörda protester, vilka
till slut utmynnade i en reservation i grundlagsutskottet, vari de svenska
folkrepresentanterna bl. a. erinrade om, att de svenska studenternas antal efterhand
ökats, även om de finska studenternas antal vuxit ännu snabbare. I en serie
centrala läroämnen komme ingen undervisning att ges på svenska, och dessutom

342.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:06:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1937/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free