Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya Sverige-minnet firat i Amerika. Av redaktör Sven Sandstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utförliga och korrekta sakuppgifter. Svenska legationen måste haft verkligt heta
veckor, när det gällde att tillfredsställa den amerikanska pressens aptit på alla
tänkbara uppgifter om det svenska kungahuset.
Trehundraårsminnet av den svenska landstigningen och bosättningen i
Amerika ha vi väl själva aldrig räknat till de obetingat stora insatserna i vår historia.
Men känslomässigt sett fanns ju mycket att ta vara på, nu när Sverige kommit så
i ropet i den stora republiken. Med sann entusiasm hjälpte amerikanarna
rikssvenskar och amerikasvenskar att ge Nya Sverige-festligheterna så stora
proportioner som möjligt och att sprida glans över dem. Svenskminnet drunknade icke
i dagens övriga händelser vare sig i öststaterna eller ute i Västern.
Vad som bidrog att ge minnesfirandet en alldeles särskild aktualitet var
kronprinsens sjukdom. Kronprinsen var sannerligen icke glömd från sin stora resa
1926. När därför budskapet kom, att han nödgats intaga sjuklägret på
»Kungsholm», blev detta en händelse, som överskuggade allt annat. Man hoppades ju i
det längsta, att kronprinsen skulle bli i stånd att programenligt skaka hand med
president Roosevelt i skuggan av Milles’ stolta monument i Fort Christina Park.
När det hoppet grusades, vällde en våg av förväntningar mot prins Bertil. Skulle
han kunna infria dem? Den unge prinsen var på sin första amerikafärd, och han
stod nu inför sitt första verkligt stora offentliga framträdande.
Prins Bertil skötte sitt uppdrag på ett alldeles utomordentligt sätt. Med fast,
kraftig stämma läste han upp sin faders tal. Inte en stavelse gick förlorad, trots
att regnet piskade ner i Wilmington måndagen den 27 juni, så att det smattrade
i de över allt uppgillrade högtalarna. De amerikanska pressmännen förklarade
enstämmigt, att prinsen för dagen var i bättre form än själve presidenten, vilkens
»silvertunga» i högtalare annars är vida berömd.
Den betydelsefulla inledningen blev trots motigheterna med kronprinsens
sjukdom och regnet, som slog nederbördsrekord för två år, en obestridlig framgång.
Denna säkrades ytterligare vid eftermiddagens festligheter på Rodney Square i
Wilmington. Då tröttnade till och med regnet att gå till storms mot
festarrangörernas orubbliga energi och optimism. Kronprinsen talade i radio från sitt
sjukläger på båten, ocli Livgardets till häst musikkår grundlade en säker popularitet,
vilken timrades än fastare vid måndagskvällens stora garden party på
mång-millionärfamiljen Duponfs magnifika Longwood.
Den 28 och 29 juni voro festligheterna förlagda till Philadelphia. Där
utvecklades resans mest ansträngande program. Man fick formligen ränna gatlopp mellan
programpunkterna. Förseningar voro oundvikliga. De skulle utan tvivel blivit
förkrossande stora, om icke myndigheterna ordnat trafiken helt till svenskarnas
fromma. Våra bilkaravaner rusade genom gatorna helt oberoende av rött ocli
grönt signalljus. Statspolisens motorcykelmän ordnade allt. De voro
sannskyldiga trollkarlar, som försatte oss i stum häpnad.
Till Philadelphia hade amerikasvenskarna strömmat i tiotusental. Sambandet
mellan gamla och nya landet fick sitt mest oförgätliga uttryck vid
American-Swedish Historical Museum. Här visades folkdanser, här var det körsång och
tal i långa banor. Man önskade, att mera skulle sagts på svenskt mål. Det var
egentligen bara Stockholms stadsfullmäktiges dåvarande ordförande, hr
Johan-Olov Johansson, som yttrade sig på svenska. Hans djärvhet belönades med
brusande applåder — man glömde talets innehåll för språket, ty som många
amerikasvenskar förklarade, »det var bara att sluta ögonen och lyssna, så tyckte man sig
ströva i barndomens svenska bygder».
I American-Swedish Historical Museum i Philadelphia ordnades också en
verkligt anslående utställning av rikssvenska kyrkoklenoder och andra dyrgripar,
som i stort antal utlånats från våra institutioner och samlingar. Det föremål, som
92 ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
