- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Sextonde årgången (händelserna 1938) /
116

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På väg mot oändligheten. Av Ansgar Roth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På väg mot oändligheten.

Av ANSGAR ROTH.

Ali världens astronomer i Stockholm.

Internationella astronomiska unionen, som i regel samlas vart tredje år, höll
3—10 augusti för första gången sin kongress i Stockholm. Mötet, det sjätte i
ordningen, blev i alla avseenden en strålande succé. Antalet deltagare var större
än någonsin förut, över 400 från 28 länder, från Japan och Kina i öster till
Kalifornien i väster, och solskenet flödade alla dagar från en molnfri himmel. Arbetet
var fördelat på ett 30-tal kommissioner, men dessutom höllos gemensamma
sammanträden med föredrag och diskussioner rörande problem av större räckvidd.
Till dessa hörde frågan om Vintergatans byggnad, som kommit i ett nytt läge
genom flera viktiga upptäckter. Solen befinner sig inte i närheten av
stjärnsystemets mitt utan i dess utkant, troligen i en av spiralarmarna, och mittpartiet är
bortskymt av mörka eller svagt lysande stoftmassor. De s. k. stjärnströmmarnas
fenomen får en enkel förklaring, om man antager att hela systemet befinner sig i
rotation kring sitt osynliga cenlrum, ett problem som bl. a. behandlades av
unionens generalsekreterare, prof. J. H. Oort, Leyden, och prof. B. Lindblad i
Stockholm. Prof. H. Shapley vid Harvardobservatoriet redogjorde för nya
undersökningar av Vintergatan och dess närmaste grannar. Den övervägande majoriteten
av alla stjärnor är samlad inom ett system, som har formen av en lins eller en
diskus. Men denna omges enligt Shapley av en nästan klotformig »atmosfär» av
mycket glest fördelade stjärnor. Tillvaron av denna större vintergata avslöjades
genom upptäckten av över 2 000 s. k. cepheider, föränderliga stjärnor vilkas
avstånd kan bestämmas med ledning av ljusväxlingens period. Observationerna av
dessa objekt visade att avståndet mellan Vintergatans poler uppgår till cirka

Vinjettbilden visar, hur tecknaren föreställde sig en del markanta gestalter bland deltagarna i
Internationella astronomiska unionens kongress i Stockholm i augusti 1938. (Melander.)

116

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:36:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1938/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free