- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Sextonde årgången (händelserna 1938) /
167

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avtalsrörelser och arbetskonflikter. Av redaktör Th. Swedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

göres i avdelningen Vad sig i riket tilldragit under den 17/1. Först den 12 mars
träffades slutlig uppgörelse, innebärande i flera avseenden betydande
förändringar i arbetsvillkoren, ehuru som totalomdöme kan gälla, att personalförbundet i
stort sett icke kunde efter den långvariga kampen inregistrera några egentliga
fördelar över dem, som stått till buds utan strid. Arbetstiden begränsades för
sådan personal, vars arbetstid icke var i lag reglerad, till 177 timmar per tre
veckor i stället för tidigare 189 timmar. Vidare lindrades personalens arbete för den
s. k. tekniska kontrollen, varjämte vidtogos förhöjningar i fråga om löner och
garantibelopp, vilka uppskattades till i genomsnitt 10 procent.

Samma erfarenhet, att fredliga förhandlingar kunnat lämna ungefär lika gott
resultat som en uppslitande strid, fick arbetarparten göra i den på
högsommaren utkämpade andra särskilt uppmärksammade arbetskonflikten under året eller
den i de grafiska facken. Denna konflikt, för vars fakta och data redogöres i
avdelningen Vad sig i riket tilldragit under den 1/7, tog sin början den 11 juli
och pågick till den 30 augusti. Den omfattade typografer — dagspressen och
veckotidningarna stodo dock utanför -— litografer och bokbindare, tillsammans omkring
10 000 arbetare. Konflikten föranleddes av med strejkvarsel understödda
ultima-toriska lönekrav från arbetarsidan, vilka krav arbetsgivarna icke ansågo sig kunna
acceptera utan besvarade med allmän lockout. Då denna arbetsstrid icke blott
stoppade de allra flesta facktidskrifter utan även förhindrade tryckandet av
t. ex. tågtidtabellen och praktiskt taget nästan allt officiellt tryck, bereddes
allmänheten stora besvärligheter och obehag av densamma. En särskild
förlikningskommission under ordförandeskap av landshövding Murray tillsattes, men det
dröjde som sagt ända till slutet av augusti, innan striden avblåstes. 1 de nya avtalen,
som fastställdes till den 1 juli 1940, höjdes minimilönerna med omkring 11
procent. Därjämte genomfördes vissa förändringar i de allmänna bestämmelserna
ävensom en sammandragning av ortsgrupperingen.

Förutom de hittills nämnda avtalsuppgörelserna slötos under våren och
sommaren en hel mängd nya avtal. För flottlederna i Dalarna och Norrland träffades
sålunda i slutet av februari en omfattande avtalsuppgörelse, varvid för samtliga
dessa flottleder fastställdes en timlön av 90 öre, vilket innebar förhöjningar med
från 5 till 15 öre i olika trakter. Inom beställningsskrädderiet upprättades nytt
riksavtal, gällande till den 1 mars 1939. Veckolönerna höjdes med 4 till 8 procent
och de olika prisen i ackordslistan med 3 à 6 procent, i vissa fall med 10 procent.
För sockerbruken blevo de tidigare lokala avtalen ersatta av ett för hela industrien
gällande avtal att utgå den 28 februari 1940. Timlönerna för vuxna manliga
arbetare höjdes med 7 à 9 öre samt för kvinnor och minderårig arbetskraft i
förhållande härtill. För banpersonalen vid såväl statsbanorna som de enskilda järnvägarna
träffades nya tvååriga avtal. Vid statsbanorna innebar det nya avtalet en höjning
av timlönen med 9 öre på de billigaste orterna och 7 öre på dyrorterna. Vid de
enskilda järnvägarna stannade lönehöjningen vid respektive 7 och 5 öre. På hösten
reglerades även lönerna för den egentliga driftspersonalen samt verkstadsarbetarna,
tillsammans cirka 16 000 man. Inom petrolcumindustrien träffades i april en första
riksuppgörelse i och med tvenne avtal, ett för personalen vid bensinstationer samt
ett för lagerarbetare och chaufförer. Under hösten, då avtal för tillsammans cirka
180 000 arbetare voro uppsägbara, prolongerades avtalen för metallverken i
Västerås, Skultuna, Granefors och Finspång att gälla även för 1939. Vid
prolonge-ringen vidtogos vissa justeringar av arbetstiden för treskiftsarbetare i Finspång,
varjämte överenskoms om semestern. Sko- och läderindustriens riksavtal blevo efter
förhandsförhandlingar likaledes prolongerade för år 1939 efter en höjning av
minimilönerna med 3 öre för vuxna kvinnliga och manliga arbetare samt 1 à 2
öre för vissa minderåriga arbetare. För textilindustriens 40 000 arbetare prolonge-

167:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:07:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1938/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free