Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1938 - Birger Simonsson - Josua Linders - Otto Linton - Per Hörnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Ranft. Konrad Hagman. Birger Simonsson. Josua Linders.
Birger Simonsson, f. 1883. Student 1902, ägnade sig åt naturvetenskapliga studier i Lund och
studerade måleri i Köpenhamn, Paris och Italien 1904—13. Lärare vid Göteborgs museums
rit-och målarskola 1916—19, professor vid Konstakademien i Stockholm sedan 1931. Ledare för
den modernistiska s. k. Göteborgsskolan, tillhörde sedan den i 1920-talets konst och konstpolitik
dominerande »Falangen». »En ljus och sval harmoni är det kännetecknande för hans måleri,
som alltid bevarar en nordisk blondhet och en syrlig friskhet, även när färgen blommar som
starkast och blossar som mest sommarljuv. Den dekorativa effekten förhärskar i hans porträtt
av unga, sköna societetsdamer med ansikten lika ljuva som bakgrundens blommor. Sin-
personligaste insats har han gjort i en rad pojkporträtt, som fångat något av det på en gång blyga och
käcka i nordisk ungdom. Sin andra toppunkt har hans konstnärsgärning i västkustlandskapen,
där han med nya måleriska medel fullföljde den grundläggande insats, som gjorts av den
föregående generationens stora västkustmålare, Carl Wilhelmson och Karl Nordström. Måleriskt
nådde han väl högst i sina bilder från Torekov och Hallands Väderö. I den
genombrottsgeneration, inom vilken han intog en av de ledande platserna, har Birger Simonsson gjort en insats,
som i sin styrka och sin begränsning bär hans personliga signatur.» (Gotthard Johansson.)
Död den 11 oktober.
Josua Linders, f. 18S2. Fil. lic. 1911, fil. dr 1926. Ainanuens vid Lunds observatorium 1906
—08, docent i statistik i Uppsala 1925, professor därstädes sedan 1931. Tjänsteman i
statistiska centralbyrån under olika perioder 1912—31, ledare av 1930 års folkräkning i
socialstyrelsen 1912—13, i skolöverstyrelsen 1921—22, souschef vid statens institut för rasbiologi
1922—26, t. f. inspektör i Svenska arbetsgivareföreningen vid flera tillfällen 1927—29. Utgav
ett större antal vetenskapliga arbeten i statistik, antropologi och astronomi, erhöll vid flera
tillfällen belöningar för vetenskapligt arbete. En även i utlandets fackkretsar mycket känd
forskare beträffande särskilt befolkningsrörelserna, verkade bl. a. som ledare av olika kurser
för att göra modern metodik känd och använd i det statistiska arbetet. Död den 16 oktober.
Otto Linton, f. 1880. Avlade avgångsexamen vid Tekniska högskolan 1901, studerade vid
Stockholms högskola 1902, vid Technische Hochschule i Charlottenburg 1905—06. Biträdande ingenjör
vid järnvägsstyrelsen 1901—07, assistent i väg- och brobyggnadskonst vid Tekniska högskolan
1904—07, byråingenjör vid järnvägsstyrelsens bankonstruktionsbyrå 1908, docent i
brobyggnadskonst vid Tekniska högskolan 1912, professor sedan 1915. Konstruerade bl. a. järnvägsbroarna
över Stångån vid Linköping, Ljusnan vid Edäng, Faxälven, Skellefte-, Pite och öre älvar,
svängbro av ny typ över Trollhätte kanal m. m. »En utmärkt lärare med stor förmåga att stimulera
sina elever till självständigt arbete, ansågs han ha inlett ett nytt skede inom undervisningen i
brobyggnadskonst. Med modernt rationell teknik förenade han konstnärlig blick. För Stockholms
trafikfrågor och stadsplaneproblem hyste han ett brinnande intresse.» Död den 17 oktober.
Per Hörnell, f. 1876. Ingenjör vid Tekniska högskolans avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst 1900. Anställd vid J. G. Rieherts konstruktionsbyrå, sedermera a.-]j.
Vattenbyggnadsbyrån 1900—25, ledare av detta företags utländska verksamhet 1908—25, chef för
stadsplanekontorets i Stockholm generalplanavdelning 1925, professor i vägbyggnads- och
kommunikationsteknik vid Tekniska högskolan 1926—29. Vann på sitt område internationellt rykte genom
att utarbeta hamnplaner och verkställa ekonomiska utredningar för talrika hamnanläggningar
hemma och i utlandet, belönades vid tävlingen oin Leningrads kanalisering med det enda pris,
som utdelades, bidrog verksamt vid tillkomsten av liknande anläggningar i Kaukasus, Kongo
269:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
