Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Europeiska riksgränser flyttade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dragkampen böljade sålunda fram och tillbaka, då Schusehnigg 9/3 i ett tal i
Innsbruck beslöt spela ut sitt sista trumfkort: folkomröstning söndagen den 13/3.
Alla österrikare skulle då anmodas svara på frågan, om de önskade »ett starkt
och fritt, socialt och kristligt Österrike» —- i förhoppning om att denna
utspekulerade frågeställning skulle kunna vinna oreserverad anslutning. Samtidigt skulle
arbetarorganisationerna medgivas inträde i fosterländska fronten. I första
ögonblicket gjorde detta initiativ stark effekt. Fosterländska frontens icke nazistiska
element marscherade upp i Wien. I Graz och Linz började myndigheterna på
allvar taga itu med nazisterna.
Men i Tyskland och bland austromarxisterna väckte denna plötsligt arrangerade
folkomröstning förbittring, helst som bestämmelserna för densamma voro avsedda
att i högsta grad gynna den sittande regeringen. Schuschnigg ansågs ha svikit
överenskommelsen i Berchtesgaden och genom sitt trohetsbrott ha givit
bolsjevismen ny styrka. Bestämmelserna angående omröstningen betecknades som »ett
förräderi mot demokratien». Seyss-Inquart hotade med avgång, enär han ej varit
på förhand underrättad om Innsbruck-talet, och i hela Österrike igångsatte
nazisterna stora demonstrationer mot omröstningen. På flera håll ägde blodiga
sammanstötningar rum såväl mellan nazister och marxister som mellan nazister
och ordningsmakt. I Graz beordrades exempelvis militär att gå med fälld bajonett
mot grupper av Hitlerjugend, och flerestädes förövade kommunistband överfall
på nazisterna. Sammandrabbningarna fingo mer och mer karaktär av
preliminärer till ett inbördeskrig. Den 11/3 koncentrerades tyska trupper i närheten av
Österrikes gränser.
Spänningen hade nått sin höjdpunkt, då på kvällen samma dag Schuschnigg på
förbundspresidenten Miklas’ tillrådan demissionerade, vilket han i ett radiotal
motiverade med, att Hitler i ultimativ form krävt omröstningens inställande och
regeringens ersättande med ett kabinett enligt Hitlers val rned risk, att annars
tyska trupper skulle rycka in i Österrike. Från Berlinhåll gjorde man däremot
gällande, att Schuschniggs fall främst vållats genom österrikiska arméns och
polisens opposition mot den senaste vändningen av hans politik. Omedelbart efter
Schuschniggs tillkännagivande svek emellertid de österrikiska myndigheternas
karskhet mot austronazisterna i sådan grad, alt poliskordonger och trupper
överallt avlägsnades. Seyss-Inquart, vilken omedelbart såsom förbundskansler trädde
i spetsen för en ren nazistregering, anhöll samma kväll hos Hitler, att tyska
trupper måtte intåga i Österrike för att trygga ordningen, och varnade folket för att
göra minsta motstånd. Sent på kvällen överskredo också rikstyska trupper
gränsen. Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess anlände till Wien, och överallt i
Österrike trädde myndigheterna tillbaka för nazisterna.
Följande dag fortsattes den tyska inmarschen. Antinazistiska ämbetsmän
avskedades landet runt, hakkorsfanor vajade bredvid de österrikiska på alla offentliga
byggnader, och fosterländska fronten upplöstes. Hitler höll 12/3 sitt intåg i
Österrike under obeskrivligt jubel och hyllades av Seyss-Inquart som Österrikes ledare.
Seyss-Inquart förklarade vidare, att paragraf 88 i S:t Germainfreden, vilken
innehöll förbud mot Anschluss, hädanefter vore att betrakta som satt ur kraft.
London nedlade en skarp protest i Berlin mot Tysklands »övergrepp», och
Frankrike gjorde i Rom en förfrågan om utsikterna för en gemensam aktion i Österrike,
men möttes av ett bestämt nej. Hitler hade nämligen försäkrat Mussolini, att
Bren-nergränsen skulle respekteras. Den 12/3 utfärdade Hitler en radioproklamation,
vari han förklarade, att Österrikes folk självt skulle få forma sin framtid genom en
folkomröstning, som skulle garanteras av Tysklands värnmakt.
Den 13/3 utfärdades en ny proklamation, vari det bland annat hette, att
Österrike är ett land i tyska riket och att den 10 april en sluten folkomröstning om
304:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
