Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Europeiska riksgränser flyttade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befolkning. 3. Återstoden av Tjeckoslovakien garanteras av i första hand
grannstaterna, i andra hand England, Frankrike och Italien. En följd därav skulle alltså
bli, att Tjeckoslovakiens fördrag med Frankrike och sovjet upphävdes.
Under de följande dagarna vidtogos i Tyskland åtgärder för att underlätta en
eventuell mobilisering. Den 16/9 utfärdade Pragregeringen ett dekret, som
upplöste sudettyska partiet. Henlein begav sig över gränsen till Tyskland, dit massor
av sudettyskar tagit sin tillflykt. Det undantagstillstånd, som förut
proklamerats i 16 rent tyska eller blandade distrikt, utsträcktes 17/9 av Pragregeringen
till att gälla hela Tjeckoslovakien för en tid av tre månader. Från polskt och
ungerskt håll framställdes bestämda krav på likaberättigande med sudettyskarna
i fråga om respektive Teschen och Slovakien vid en eventuell uppgörelse i
tjeckoslovakiska frågan. I England och Amerika började man vidtaga
försiktighetsåtgärder mot eventuella luftangrepp.
Läget i Tjeckoslovakien skärptes ytterligare de följande dagarna. Henlein
tillkännagav upprättandet av en sudettysk frikår, som skulle sammandragas i
gränsområdet både på tysk och tjeckoslovakisk mark. Den 18/9 höll konseljpresident
Wodza ett radiotal, vari han förklarade sig ej kunna gå med på något förslag om
avskiljande av de sudettyska territorierna från Tjeckoslovakien. Man tycktes där
alltjämt lita på, att Frankrike skulle vidhålla sina traktatsförpliktelser och hjälpa
ilandet, om krisen bleve akut. Vid ett stort möte i Triest förklarade Mussolini,
att Italien ginge med Tyskland i händelse av allmän konflikt. I London hade
förhandlingar pågått mellan engelska och franska regeringsrepresentanter, bland
dem Chamberlain och Bonnet. Den 18/9 nådde de inför den hotande krigsfaran
enighet om en ny plan till lösning av problemet, vilken godkändes av deras
respektive regeringar. Förslaget gick vida längre, än man i Prag befarat, och
överensstämde i princip med de av Hitler till Chamberlain i Berchtesgaden framställda
kraven. Planen framlades för Pragregeringen, som från engelskt och franskt
regeringshåll anmodades att godtaga den.
Den 20/9 gav presidenten Benesj ett vagt formulerat svar och krävde skiljedom.
Stark besvikelse rådde i Tjeckoslovakien över att Frankrike svikit sina löften.
Intermezzona fortsatte, sudettyska friskaror voro i livlig aktion och besatte delvis
gränsområdena. Följande dag accepterade tjeckoslovakiska regeringen under de
engelsk-franska påtryckningarna förslaget. Våldsam harm rådde i Prag, och
befolkningen höjde krav på militärdiktatur. Hodzas kabinett fann, att läget
krävde dess avgång, och en nationell samlingsregering bildades med arméns
generalinspektör Syrovy som chef. Samma dag ingick en polsk not till Prag med krav
på överlämnande av Teschen.
Den 22/9 anlände Chamberlain till Bad Godesberg am Rhein i enlighet med den
tidigare träffade överenskommelsen om ny konferens med Hitler. Under denna
konferens skärpte den sistnämnde väsentligt sina krav, och ingenting annat
uppnåddes än att Chamberlain, som på morgonen 24/9 återvände till England, åtog
sig att till Pragregeringen vidarebefordra en promemoria från Hitler om tyska
regeringens »definitiva ställningstagande» till läget i Sudetlandet. Redan
föregående kväll hade inför uppgifterna om den utveckling, som
Godesberg-överläggningarna tagit, allmän mobilisering beordrats i Tjeckoslovakien, där man
redan dagarna förut forcerat förberett sig för väpnad konflikt. Följande dag
kallades även i Frankrike en million man under fanorna. I England vidtogos
omfattande luftskyddsförberedelser.
Hitlers promemoria, som 24/9 delgavs Pragregeringen, gick i korthet ut på, att
tjeckerna senast 1/10 skulle börja evakuera de sudettyska områdena och att tysk
militär efter fristens utgång genast skulle besätta de distrikt, där befolkningen
till över 50 procent utgjordes av tyskar. Territorierna skulle avträdas i det skick,
308:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
