Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1938. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den inre enigheten, tvärs över språkgränser och politiska rågångar, kom till
särskilt starkt uttryck vid beslutet om ett stort engångsanslag till Finlands försvar.
Vid riksdagens högtidliga öppnande i början av februari yttrade presidenten:
»Ehuru vi önska stödja Nationernas förbund, böra vi dock ihågkomma den
historiska sanningen, att blott dens rättigheter respekteras, som själv är i stånd att
värna dem.» Något senare fick man veta, att en under landshövding Lahdensuos
ledning arbetande kommitté nått slutsatsen, att för försvarets s. k.
grundanskaffningar skulle krävas i runt tal 2 900 millioner mark, eller fördelat på sex år, ungefär
485 millioner om året. Då samtidigt de årliga ordinarie försvarsutgifterna
beräknades stiga med drygt 100 millioner, skulle de totala försvarsutgifterna uppgå till
inemot 1 400 millioner mark mot 935 millioner 1937 och blott 600 millioner under
högkonjunkturåret 1929. Socialdemokratiska reservanter i kommittén hade emellertid
velat pruta ned grundanskaffningssumman till 2 400 millioner, och regeringen
stannade i sin i mars avgivna proposition vid 2 710 millioner. Kommittén hade velat
höja den sedan 1924 icke rubbade inkomst- och förmögenhetsskatten med 15
procent, reservanterna med 25 procent och regeringen stannade vid 20. Den 3 maj
biföll så riksdagen regeringens förslag, d. v. s. beviljade 2 710 millioner mark att
under 1938 utanordnas med högst 460 millioner, under de därefter följande åren
med 400 millioner samt 1944 med 250 millioner. Tilläggsskatten fixerades till 20
procent av inkomst- och förmögenhetsskatten. Regeringen bemyndigades att vid
behov påskynda nyanskaffningarna genom att upptaga lån. Programmet omfattade
icke någon förstärkning av flottan, vadan frågan härom fortfarande stod öppen.
Tack vare dessa och andra utgiftsökningar — det ordinarie försvarsanslagets
stegring hade för året begränsats till 64 millioner mark — visade finansminister
Tanners budgetförslag en ansvällning med nära 17 procent, vilket föranledde
riksbankschefen Ryti att med tanke på kommande sämre tider i ett uppmärksammat
anförande varna för utgiftsslöseri. Och i riksdagen gav en missnöjd talare herr
Tanners sekunda opus benämningen »den sorglösa framtidens budget».
Konjunkturkurvan erbjöd också material för eftertanke. Vid november månads utgång
översteg värdet av importen — 7 842 millioner mot 8 507 millioner 1937 — värdet
av exporten — 7 654 millioner mot 8 571 millioner 1937 — med 188 millioner mark,
och då detta importöverskott beräknades ytterligare växa under årets sista månad,
blev året 1938 det första alltsedan nio år som visade en negativ handelsbalans.
Importens volym var praktiskt taget oförändrad, men prisfallet reducerade dess
värde. Exporten hade däremot även minskats i volym. Under årets senare hälft
genomfördes en ny tulltaxa —• regeringen hade ämnat att till vissa normer begränsa
och delvis reducera tullskyddet men under riksdagsbehandlingen företogos
åtskilliga justeringar uppåt.
I slutet av året led regeringen trots sin starka majoritetsställning en kännbar
motgång. Utan varsel och utan att den närmast föregående tiden erbjudit särskilt
anmärkningsvärda provokationer — den värsta aktuella excessen synes ha varit
en misslyckad provokatorisk intrig, iscensatt av olagligt organiserade skolpojkar
i Kuopio — förbjöd regeringen den 22 november den politiska organisationen
I. K. L., den s. k. fosterländska folkrörelsen, en direkt efterföljare till den tidigare
förbjudna Lappo-rörelsen, och lät samtidigt med synnerligen tvivelaktigt stöd i
lagen stoppa partiets talrika tidningar och tidskrifter. Inrikesminister Kekkonen
framhöll, när saken omedelbart förelades riksdagen, att I. K. L. syftat till en total
omstörtning av de existerande politiska förhållandena och att organisationen sökt
skapa oro för att möjliggöra sitt övertagande av makten. »De som trott, att den
finska staten icke skulle förmå skydda rätts- och statsordningens integritet, ha
misstagit sig», yttrade ministern till sist. Från det konservativa samlingspartiet
förnams tvekan, I. K. L:s riksdagsgrupp på 14 ledamöter protesterade, och den
344:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
