Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1938. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Svensk-finska förhandlingar om Ålands försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödvändiga försvarsåtgärderna genomföras på sådant sätt, att ålänningarnas
svenskhet icke i något avseende riskeras, och kunna dessutom de finska försäkringarna
om de övriga Ålandsgarantiernas uppfyllande i anda och sanning bekräftas samt
mera oförbehållsamt tillämpas, så borde varje legalt skäl för denna motvilja
vara undanröjt».
Så började man småningom skönja, att något var i görningen. I slutet av mars
meddelades det, att chefen för finska generalstabens utrikesavdelning i
Mariehamn konfererat med Ålands landshövding, med lantrådet Carl Björkman och med
landstingets talman, redaktör Julius Sundblom, de båda sistnämnda ledande
personligheter i den gamla Ålandsrörelsen. Vidare lade man märke till att
utrikesminister Holsti upprepade gånger i Stockholm besökte utrikesminister Sandler.
Frågan var redan under officiell handläggning, och i pressen fortsattes debatten
— tidningen Åland gjorde i juni gällande, att ett effektivt skydd för ögruppen
kunde anordnas med »flotta, mineringar och flyg, utan att kränka ålänningarnas
obestridliga rätt och utan att förgripa sig på konventionen». Var detta redaktör
Sundbloms uppfattning, så framförde i samma månad lantrådet Carl Björkman
vid avtäckandet av ett minnesmärke över Nystads skyddskår i Godby den
meningen, att ålänningarna vore beredda att med livet som insats försvara sin
hembygd. Härmed hade tyvärr redan framträtt en meningsmotsättning, som kom att
ytterligare accentueras genom den vida äldre personliga striden mellan herrar
Sundblom och Björkman.
Den sista dagen i augusti nådde så de svensk-finska planerna en viss offentlighet,
i det att åländska landstingsmän då samlades till privata överläggningar i
Mariehamn och redaktör Sundblom därvid orienterade om, vad han erfarit vid besök i
Stockholm och Helsingfors. Svenska utrikesdepartementet meddelade i anslutning
härtill, att mellan finska och svenska regeringarna överväganden pågingo rörande
tryggheten av den neutraliserade Ålandsregionen. Så följde en serie
opinionsyttringar, på Åland i allmänhet mot en positiv lösning, i Sverige och Finland i
allmänhet för. Med en viss förhoppning lade man i början av september märke till,
att redaktör Sundblom i en ledande artikel konstaterade, att Finland och Sverige
gemensamt borde försvara Åland och att en utvidgning av
Ålandskonven-lionen syntes honom både nödvändig och gagnelig —• han undvek dock att tala
om vare sig befästningsåtgärder eller åländsk värnplikt. Den 8 september avgav
så i ett tal i Finspång utrikesminister Sandler en deklaration om Sveriges
ståndpunkt. Han framhöll, att hela det begränsade program, varom det vore fråga, vore
lagt på Ålands-konventionens egen grundval. Det har, sade han, från begynnelsen
varit en självklar förutsättning att Ålands-befolkningens erkända särställning i
intet hänseende skulle lida intrång. I dag, efter en till det väsentliga genomförd
undersökning, är läget, att det endast är ålänningarna själva, som kunna genom
sin hållning förminska, ehuru icke förstöra planens garantier i detta hänseende.
Min övertygelse är, sade utrikesminister Sandler, att Ålands befolkning icke
kommer att förbehålla åt sig ställningen av en vapenlös och i vapnens bruk icke kunnig
menighet, vilken helt överlåter åt trupper från andra trakter den omsorg om
hemortens värn, som de själva kunde besörja. Jag skulle icke, det måste jag uppriktigt
säga, förstå en sådan hållning. Och jag tror icke på den.
De åländska landstingsmännen, som ånyo samlades i september till privat
överläggning och orientering, förklarade sig avvakta konkreta förslag till landstinget,
varefter de skulle ta ställning — på Åland ville man göra gällande, att frågan i
hela dess vidd måste föreläggas ålänningarna, då i själva verket frågan om den
åländska värnplikten var den enda, vars avgörande var beroende av positiv åländsk
medverkan. I början av oktober dristade sig emellertid herr Sundblom att med
hänvisning till Münchenkonferensens resultat (sid. 311) förklara, att tanken på en
347:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
