Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1938. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Svensk-finska förhandlingar om Ålands försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändring eller uppluckring av Ålandskonventionen vore mogen att skrinläggas, »så
att ålänningarna nu äntligen kunna få börja att odla sin kål i fred». Men varken
i Finland eller Sverige kunde man dra så fredliga slutsatser av München-mötets
resultat. Den 11 oktober meddelades det, att finska regeringen låtit sammankalla
Ålands landsting till urtima möte. Senare meddelades, att en konferens i
Helsingfors mellan svenska och finska utrikesministrarna vore planerad.
När landstinget samlades den 27 oktober, överlämnades ett budskap från Finlands
president med åtföljande alternativa lagförslag såsom förhandlingsgrundlag vid
de förberedande överläggningarna, dels förslag om ändring i självstyrelselagens
paragraf 27 i syfte att medgiva värnplikt, dels förslag till temporär värnpliktslag,
så formulerat att lagen framdeles tydligen skulle kunna ändras utan landstingets
medverkan, dels slutligen ett alternativt förslag om effektuerande av den i
självstyrelselagen förutsatta tjänstgöringen för ålänningarna vid lots- och
fyrinrättningen, tydligen i avsikt att göra ålänningarna mera benägna att taga värnplikten,
då detta sistnämnda förslag skulle kunna genomföras utan varje åländsk medverkan.
Man lade märke till, att å ena sidan ålänningarnas vapenövning skulle gälla
hembygdens försvar och att utbildningsspråket skulle vara svenska samt att å andra
sidan intet löfte gavs om svenskt kommandospråk och att varken bestämmelser om
tjänstetid eller språk infogats i förslaget till ändring av självstyrelselagens paragraf
27 och sålunda icke vore några verkliga garantier. Voro sålunda förslagen långt
ifrån ägnade att väcka odelad åländsk tillfredsställelse, så innehöll i gengäld
presidentens budskap en inbjudan till landstingets talman och det för ärendets behandling
tillsatta utskottet att i Helsingfors med statsmyndigheterna dryfta frågan. Detta
innebar, att de åländska delegerade samtidigt med utrikesminister Sandler skulle
gästa Finlands huvudstad. Emellertid konstaterade talmannen Sundblom vid första
bordläggningsplenum, att någon slutgiltig behandling av värnpliktsfrågan icke
kunde ifrågakomma i landstinget, förrän Ålandskonventionen ändrats i detta
hänseende — och därvid blev det. Visserligen förklarade hr Sundblom den 28 oktober
i en intervju, att hans majoritetsgrupp skulle kunna överväga en positiv lösning,
om värnplikten fastlåstes i självstyrelselagen, men samtidigt med att landstinget
beslöt att sända talman och lagutskott till Helsingfors för att där möta
statsminister Cajander och utrikesminister Sandler uttryckte majoritetens talesmän sin
vilja att fasthålla vid konventionen — »vi måste lita på de internationella
garantierna, även om vi svikits av den vi mest litat på», d. v. s. Sverige.
Den 3 november vidtogo så förhandlingarna i Helsingfors med deltagande från
svensk sida bl. a. även av hr Östen Undén, sedan man först på Åland satt i scen
ett mot konventionsändring protesterande bondetåg, vilket samlade flera tusen
deltagare, och sedan utrikesminister Sandler i ett stort utrikespolitiskt tal antytt,
att under septemberkrisen svenska regeringen, för den händelse ett östersjökrig
utbrutit och Finland funnit framställning till Sverige påkallad för samverkan till
skydd av det neutraliserade området, med hänsyn till svenska intressen övervägde
ett tillmötesgående svar och att, så snabbt konstitutionella och tekniska
omständigheter gjorde det möjligt, vidtaga erforderliga åtgärder. I en intervju i Svenska
Dagbladet uttalade statsminister Cajander bl. a.: »I denna stund kan jag blott
tillförsäkra ålänningarna respekterande av deras självstyrelse och deras språk och
egenart. Vi veta och förstå, att Ålands okränkta särställning även ligger Sverige
varmt om hjärtat och sålunda är en grundförutsättning för det allt uppriktigare
och allt mera reella närmandet mellan Sverige och Finland, som vi eftersträva».
I ett tal första konferensdagen sade hr Sandler: »Sin särskilda prägel får vår
sammankomst genom närvaron av representanter från Ålands landsting. Fri och
öppen rådplägning med dem synes oss vara ett naturligt och nödvändigt led i det
arbete, varmed vi äro betrodda. Här i Norden är samförståndets, icke diktatens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
