- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Sjuttonde årgången (händelserna 1939) /
104

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknisk revy 1939. Av civilingenjör Axel Härlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En gasbehållare, enligt uppgift världens största, byggdes i Tyskland; höjden
är 135 m, diametern 80 m och volymen 600 000 kbm (tredubbelt mot
Värtagas-verkets största klocka).

Den stora svenskbyggda kraftanläggningen Kegums vid Dyna, tillhörig lettiska
staten, sattes i drift. Fallhöjden är 16 m och totaleffekten 70 000 kW, fördelad
på fyra maskinaggregat, av vilka tre nu installerats. Ovanför den 2 km långa
dammen har en 50 km lång regleringssjö bildats. Flodvatten och is avbördas
bland annat genom två 80 m långa klaffluckor, bland de största i världen. De
här brukliga stora timmerflottarna släppas ned i en slusstrappa om fyra 80x17
m kammare; kapaciteten är 150 flottar per dygn.

I lagom tid att lätta den under hösten synnerligen kännbara vattenkraftsbristen
igångkördes det första maskinaggregatet i statens nya kraftverk Stadsforsen i
Indalsälven. Med sina 40 000 kW är det Sveriges största vattenkraftmaskin. Krångede
fick sitt tredje aggregat och är nu uppe i 105 000 kW. Smärre kraftstationer
färdigbyggdes vid Skymnäsforsen i Klarälven och Råda i ett av dess tillflöden, vid
Skogsforsen i Ätran och Kinnafallet i Viskan.

Kraftverksutvidgningar igångsattes eller förbereddes bl. a. vid Hissmoforsen i
Indalsälven (effekt efter utbyggnaden 42 000 kW), Hammarforsen i samma älv
(44 000 kW) och Höljebro i Ljusnan (14 000 kW). Nya kraftverk planerades vid
Storfinnforsen i Faxälven (40 000 kW), Hjälta i samma älv (80 000 kW) och
Österåsforsarna i Indalsälven (65 000 kW). Till och med det stora, en gång
övergivna Harsprångsprojektet (250 000 kW) togs upp till förnyad granskning.

Krångedebolagets kraftnät sammanknöts med Sydsvenska krafta.-b:s nät genom
en 220 kV linje Horndal -Nässjö. Den är 322 km lång och kan överföra 110 000
kW, men transformatorstationen i Nässjö (220/132 kV) är tills vidare utbyggd för
endast tredjedelen av denna effekt; i Örebro kan ytterligare en sjättedel uttagas.
Stolparna äro av portaltyp, normalt av stål och helsvetsade men i mossmark
utförda med ben av impregnerad furu. För korsningen med Göta kanal byggdes i
Motala två 55 m höga torn. Ledningslinorna bestå av c:a 3 mm trådar: en bärande
kärna av 7 ståltrådar, omspunnen med 54 aluminiumtrådar.

Vid Statens kraftverk i Västerås byggdes en anläggning för varmförzinkning
av kraftledningsstolpar. En svetsad, 7% m djup och 2% m vid cylinder av 35
mm specialplåt med kupad botten är nedgrävd med övre ändan ungefär vid
markytan. Den vilar närmast på en bottenplatta av gjutstål, som är vattenkyld
för att reducera värmeövergången till betongfundamentet. Mantelytan är isolerad
med glasull och slaggull. De elektriska värmeelementen, som maximalt förbruka
300 kW, äro placerade i 24 vertikala tuber, fördelade runt cylinderns
innervägg. »Grytan» är till större delen fylld med smält bly (c:a 350 ton); ovanpå
detta flyter c:a 20 ton zink. Stolparna äro delade i två halvor; av vardera halvan
doppas först ena hälften och sedan den andra ned i badet. Blyet tjänar endast
till att uppbära zinken; ett helt zinkbad skulle ge sämre resultat.

En 22 km lång kraftöverföring mellan Rotterdam och Haag för 150 kV utfördes
i form av 240 kvmm oljefyllda enledarkablar.

Statens järnvägars elektrifiering fortsattes med sträckorna
Göteborg—Uddevalla (87 km), Ånge—Östersund (102 km) och Bräcke -Långsele (131 km); den
elektrifierade andelen av banlängden steg därmed till c:a 47 %. Av enskilda
järnvägar elektrifierades linjerna Göteborg—Åmål (164 km) samt Roslags-Näsby
—Österskär (18 km) och Roslags-Näsby—Vallentuna (19 km).

Världens största elektriska lok visades på den välordnade Zürichutställningen.
Effekten, c:a 12 000 hk, är fördelad på 16 motorer, som arbeta på åtta axlar. —
SJ beställde tre provlok om 3 500 hk; de största befintliga äro på 2 000 hk.

SJ:s nyaste boggievagnar försågos med elfläktar, som medge luftens
omsättning c:a 10 gånger i timmen. Luften kommer in i vagnen filtrerad och vid In hov

104

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:07:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1939/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free