Svenska Dagbladets Årsbok / Sjuttonde årgången (händelserna 1939) / 105 (1924-1944) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknisk revy 1939. Av civilingenjör Axel Härlin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppvärmd, och det lilla
övertrycket förhindrar
fönsterdrag. Samtidigt infördes
bekväma manöveranordningar
för fönstren i stället för de
beryktade läderremmarna.

Enligt ett nytt svenskt
system tillverkades bussar med
kombinerad stål- och
trästomme. Stolpar och balkar
göras av två bockade
U-profiler, vilkas ytterflänsar
punktsvetsas ihop till ett
fyrkantigt rör, sedan en
träfyllning dessförinnan inlagts.
Konstruktionen erbjuder
väsentliga fördelar och
tillämpades bland annat vid en stor
beställning för SJ.

Den nya hallen för 250 bussar i Stockholms spårvägars jättegarage vid Hornsberg.

Stockholms spårvägars
bussgarage vid Hornsberg
utbyggdes att rymma sammanlagt
500 vagnar och torde nu vara
Europas största anläggning i
sitt slag. Den nya
garagehallen mäter 148×62 m mot 136×55 m för den äldre, varjämte verkstaden utbyggts
till måtten 153×41 m; i komplexet ingå dessutom tvätthallar, kontors- och
samlingslokaler m. fl. biutrymmen. De väldiga bågarna i nya hallen äro helsvetsade
och gå i ett med de vertikala ändstöden. Höjdmåtten på portar m. m. äro tilltagna
för en framtida övergång till dubbeldäckade vagnar.

Sveriges första ledvagnsbuss sattes i trafik i Västeråstrakten.

Kasserade bilar började i stor utsträckning ändras om till traktorer för det
mindre jordbruket, s. k. epatraktorer eller officiellt »dragbilar».

Av den tyska folkbilen visades några provexemplar; den företedde många
konstruktiva nyheter. Tack vare nedpressad vikt — endast 650 kg — och
genomförd strömlinjeform kan den fyrsitsiga vagnen på slät väg drivas upp till 110 km
per tim, ehuru den luftkylda, fyrcylindriga motorn maximalt utvecklar knappa
25 hk. Vid en medelhastighet om 70 km per tim har bensinförbrukningen
uppmätts till 0.6 à 0.7 liler per mil. Ungefär en kvarts miljon vagnar ha beställts och
börjat avbetalas i förväg: priset är c:a 1 000 Rmk. — För fabrikationen av
folkbilen byggdes ett omfattande komplex i Fallersleben mellan Hannover och
Magdeburg, omedelbart invid Mittellandkanalen. Den bebyggda ytan uppgår till
220 000 kvm. De egentliga tillverkningshallarna äro genomgående 256 m breda
och sammanlagt 780 m långa samt ha en 4 m undervåning och en 8 m
övervåning med sågtak. En ångcentral på 64 000 kW förser såväl fabriken som det
likaledes nyanlagda bostadsområdet med varmvatten och ström.

Vid en tysk flygmotorfabrik placerade man i provrummets vindtunnel två
motorer mitt emot varandra. Den ena är nyss hopsatt och skall slitas in; den drives
av luftströmmen från den andra motorn, som redan genomgått den första
inkörningen och nu drives med sitt ordinarie bränsle för den slutliga
injusteringen. Drivkraften för den första perioden, tidigare vanligen elektrisk, inbesparas
genom den nya metoden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>