Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den fysikaliska forskningens framsteg. Av Ansgar Roth - Uranium klyves: en ny form av transmutation - Uranbomben: en skrämmande möjlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
melse med en av Niels Bohr uppställd
hypotes för atomkärnans byggnad.
Denna liknar en vätskedroppe, och om
jämvikten våldsamt rubbas, såsom vid
infångandet av en neutron, kan det
inträffa att droppen klyves i två mindre
droppar, som bli nära lika stora. Man
får sålunda två atomkärnor med
ungefär hälften så stor atomvikt som den
ursprungliga, men dessa äro i hög grad
labila och genomgå en rad
metamorfoser innan de slutligen komma i jämvikt.
Atomfragmentens brist på balans beror
på överskott av neutroner; antalet
neutroner i den nya kärnan är för stort i
förhållande till antalet protoner. Följden
kan bli att en neutron utslungas, varvid
kärnans vikt reduceras med en enhet.
Det kan också hända att en neutron
förvandlas i en proton, varvid en negativ
elektron bortgår och laddningen ökas
med en enhet, så att en »transmutation»
äger rum. Experimenten visade att båda
dessa alternativ förekommo.
Barium-isotopen övergick sålunda till en form
av lantan (57), som sedan förvandlades
till cerium (58). Och det andra brottstycket vid urankärnans klyvning, vilket
först uppträdde i skepnaden av krypton (36), genomlöpte en ännu längre serie
av metamorfoser och övergick successivt i rubidium, strontium, yttrium och
zirkon (40). Att i detalj verifiera alla dessa mer eller mindre kortlivade
förvandlingsprodukter var synnerligen vanskligt, och många dunkla frågor återstodo att
besvara. Experimenten syntes visa att uranium även kunde klyvas på annat sätt,
i xenon (54) och strontium (38) i stället för barium och krypton; atomvikternas
summa var ju i båda fallen 92. På samma gång fick man också klarhet över de
omstridda »transuranernas» natur. Några element med högre atomnummer än
uran finnas troligen ej — med ett undantag, en produkt med numret 93
(eka-rhenium), som uppstår om en projektil någon gång inte har tillräckligt stor
energi för att ge upphov till en klyvning av urankärnan. De övriga hypotetiska
element, som man trott sig iakttaga, voro sannolikt isotoper av ämnen med vida
lägre atomnummer, så att t. ex. »ekaguld» deklasserades till radioaktivt silver,
som sönderfaller och övergår i kadmium o. s. v. Det syntes sannolikt att liknande
processer äga rum även vid beskjutning av torium (90) och flera andra tunga
grundämnen, vilkas sönderfallsprodukter möjligen voro identiska med dem, som
uppstodo vid klyvningen av uran. Att undersöka hur det förhöll sig härmed blev
en viktig uppgift för kärnfysiken, som på så sätt erhöll ett nytt omfattande
forskningsområde.
Uranbomben: en skrämmande möjlighet.
En atomkärnas massa är inte lika med summan av delarnas, de i kärnan
ingående protonernas och neutronernas. En liten del därav, kallad massdefekt eller
»packing fraction», övergår i elektrisk energi, och det är den som sammanhåller
Professor Fritz Köql.
139’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
