Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den fysikaliska forskningens framsteg. Av Ansgar Roth - Uranbomben: en skrämmande möjlighet - Är kräfta en följd av urartad växtkraft?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärnans beståndsdelar. Massdefekten växer med atomvikten och uppgår för uran
till omkring 175 000 voit. Denna energi, som frigöres vid kärnans klyvning, är
enorm i förhållande till urankärnans minimala dimensioner, men saknar
praktisk betydelse. Den uppgår nämligen endast till 0.000 3 erg, och för att alstra en
energi av en hästkraft, måste man vara i stånd att klyva 25 billioner urankärnor i
sekunden. I verkligheten torde detta antal vid de utförda experimenten uppgå till
några hundra eller tusen fullträffar per sekund.
Vid urankärnornas sprängning lösslitas emellertid neutroner, vilka kunna träffa
andra urankärnor och i sin tur splittra dessa. På så sätt kan man kanske få en
reaktionskedja, som i likhet med de sorgligt beryktade kedjebreven växer i det
oändliga, så långt materialet räcker till. I den mikrokosmiska världen räknas
tiden i bråkdelar av mikrosekunder (milliondels sekunder), den nyssnämnda
kedjeprocessen urartar sålunda till en explosion, som kan befaras få katastrofala
verkningar. En av Hahns medarbetare, dr S. Flügge, räknade ut att ett block av
en kubikmeter uranoxid (UäOs) med en vikt av cirka fyra ton skulle, om det på
en gång exploderade, utveckla en energi som räckte till för att slunga en
kubikkilometer vatten (med en vikt av en billion kilogram) upp till en höjd av 27
kilometer i stratosfären, allt under loppet av en hundradels sekund!
Någon risk för att en sådan katastrof skulle kunna inträffa, ansågs dock
knappast föreligga. Uranium har tre isotoper med atomvikterna 238, 235 och 234, och
enligt Bohr är det endast de relativt sällsynta atomerna med vikten 235
(aktino-uranium) som äro explosiva. Övriga atomer — och de utgöra över 99 proc. av
hela massan -—• verka som broms och stoppa explosionens lavinartade utveckling.
Men om detta inte vore riktigt eller man bleve i stånd att isolera den
ifrågavarande isotopen, så skulle man visserligen kunna tillverka en »atombomb» eller bygga
en uraniummaskin med enastående kapacitet, men hade enligt tyska och franska
fysiker å andra sidan även möjlighet att behärska dess ofantliga resurser genom
att tillsätta en smula kadmium och vatten, som förhindra explosionen, och
utnyttja den frigjorda energien i form av värme. »Queen Mary», världens största
fartyg (80 773 ton), som förbrukar 6 300 ton olja för en resa över Atlanten, skulle,
om den i stället drevs med uranium, endast behöva en kvantitet av 3.6 kilogram
av detta bränsle!
År kräfta en följd av urartad växtkraft?
Den tysk-holländske biologen professor Fritz Kögl, framför allt känd genom
sina glänsande undersökningar rörande auxinernas och andra växthormoners
natur, bevistade invigningen av det nya institutet för organisk-kemisk forskning vid
Stockholms högskola den 31 maj och höll därvid ett uppseendeväckande föredrag
om uppkomsten av elakartade svulster. För att böta det onda måste man känna
dess rot, men i fråga om orsaken till de elakartade svulsternas frodiga tillväxt
famlade läkarna alltjämt i mörkret. För att finna vad det är för fel med den
kaotiska tillväxten bör man först söka lära känna lagarna för den friska vävnadens
tillväxt. Dess huvudbeståndsdel är äggvita, som växelvis uppbygges och
nedbry-tes av specifika enzymer. Äggvitans molekyler bestå av långa kedjor av enklare
byggstenar, s. k. aminosyror. Var och en av dessa aminosyror kan förekomma i
två former, som endast skilja sig från varandra genom atomgruppernas olika
anordning i rymden och betecknas såsom d- och 1-former (av dextro, till höger,
och laevo, till vänster). Primitivt uttryckt, stå de bägge formerna i ungefär
samma förhållande som en högerhandske till en vänsterdito.
140’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
