- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Sjuttonde årgången (händelserna 1939) /
160

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tioner i Ålandsfrågan och, sedan en eventuell omsvängning i Moskvas åsikter
kommit till stånd, sammankalla en urtima riksdag för den fortsatta
handläggningen av Stockholmsplanen, som regeringen sade sig ämna fullfölja.

En sådan urtima riksdag kom visserligen till stånd den 9 september, men
orsaken till dess sammankallande var icke Ålandsfrågan utan Tysklands överfall
på Polen den 1 september, som två dagar senare följdes av västmakternas
krigsförklaringar mot Tyskland. Under sommarens lopp hade icke heller de
förutsättningar blivit uppnådda, som voro en betingelse för Ålandsfrågans parlamentariska
behandling. Vid de förhandlingar, som fördes i Moskva under sommarmånaderna
mellan västmakterna och Sovjetunionen om dennas anslutning till den s. k.
garantifronten för status quo, varigenom man beräknade, att Hitler skulle kunna
avskräckas från att fullfölja sina aggression mot Polen beträffande Danzig och
Korridoren, hade Molotov framställt krav på att Moskva skulle bli en skyddsmakt
för icke blott de baltiska randstaterna utan även för Finland. Dessa rykten väckte
stor oro och bestörtning i dessa länder och även hos oss i Sverige såsom nya
tecken på planerade framstötar från ryskt håll mot Östersjön. Underrättelsernas
riktighet bekräftades också genom debatten i underhuset, där Chamberlain före
parlamentets hemförlovning på sommarferier öppet medgav, att
Moskvaförhandlingarna höllo på att stranda på grund av ovannämnda ryska krav. Chamberlain
hade också meddelat, att England och Frankrike voro »utomordentligt angelägna
att icke ens få sken av att vilja inkräkta på andra staters självständighet».

I ett tal i Stocka den 30 juli vädjade utrikesminister Sandler till västmakterna
och framhöll, att »tilltron till deras respekt för små länders oberoende finge en
knäck, som icke skulle repareras på långliga tider, därest de skulle knäsätta en
dylik metod för uppbyggandet av en fredsfront». Tidigare hade både finske
statsministern Cajander och utrikesminister Erkko med anledning av de med nordisk
neutralitet och integritet oförenliga garantiprojekten offentligen klargjort, att
Finland mot varje garant, som i strid mot nationens vilja sökte överskrida rikets
gräns, skulle uppträda som mot en angripare. I samma tal meddelade
utrikesminister Sandler, att Ålandsaktionen skulle fortsättas, och anbefallde dem, som
ville begagna uppskovet till särskild eftertanke, att ytterligare studera
försvarschefens, general Thörnell, utlåtande i Ålandspropositionen. De borde sedan fråga
sig, huruvida någonting förekommit, som ändrat den uppfattning, vilken där
framlagts om den grundläggande betydelse Ålands försvar äger för att trygga
Sveriges neutralitet, eller om någon annan och bättre väg för detta kravs
tillgodoseende kunde utpekas. Söndagen den 30 augusti hade också justitieminister K. G.
Westman i ett tal i Ununge och Alunda med skärpa betonat, att farorna för
Nordens och därmed även för Sveriges neutralitet genom sommarens händelser
ingalunda minskats samt att Ålandsfrågan blivit ett strategiskt och storpolitiskt
problem, som vi ej kunde lösa genom att blunda eller genom en politik av passiv
svensk isolering.

Emellertid gingo västmakternas förhandlingar i Moskva i baklås i början av
augusti, och misslyckandet kunde icke skylas genom ankomsten av en speciell
militärdelegation från England och Frankrike med uppgift att från sina
utgångspunkter söka återknyta den brustna diplomatiska förhandlingstråden. Finske
utrikesministern Erkko kunde i ett tal den 19 augusti tacka västmakterna för att de
motstått Moskvas anspråk att indraga Finland i det avsedda garantisystemet.
Läget omkastades sedan plötsligt genom den förutnämnda konsultations- och
non-aggressionstraktat, som Stalin och Ribbentrop undertecknade i Moskva den 23
augusti och som genom det tysk-ryska samgåendet avlägsnade den fara för
stormaktskrig i Östersjön, vilken låg närmast till hands vid tiden för
Stockholmsplanens tillkomst. Därest Hitler och Ribbentrop trott, att den plötsliga
frontförändringen i Tredje rikets hela politik mot Sovjetunionen skulle varit en så-

160’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:07:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1939/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free