Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillspordes, om deras partier vore villiga att förhandla om bildandet av en
nationell samlingsregering. Två dagar därefter avlämnade oppositionsledarna var för
sig ett avböjande svar med den motiveringen, att läget ännu icke blivit så skärpt
för vårt land, att tidpunkten kunde anses inne. Dessutom betonades, att
tillvägagångssättet borde vara ett annat än det, som föresvävade statsministern, vilken
tydligen tänkte sig mera en rekonstruktion eller komplettering av den sittande
regeringen än dess avgång och ombildande från grunden. Frågan vilade sedan
under oktober och november månader och blev icke aktuell förrän efter
överfallet på Finland den 30 november, då den sammankopplades med utrikesminister
Sandiers ovannämnda demissionsansökan.
Efter tio dagars överläggningar mellan partiledningarna och inom partierna
kom rekonstruktionsvägen en parlamentarisk samlingsregering till stånd med Per
Albin Hansson som statsminister. Av socialdemokraterna stannade hr Wigforss
som finansminister och hr Sköld som försvarsminister, medan handelsminister
Möller återgick till sin förutvarande post som socialminister. Det nya
departement, folkhushållningsdepartementet, som upprättats under urtima riksdagen,
anförtroddes alltjämt åt statsrådet Herman Eriksson, vilken efterträtts som
konsult av utrikesrådet Hägglöf som det trettonde statsrådet. Från bondeförbundet
kvarstannade hr Pehrsson-Bramstorp som jordbruksminister och hr K. G. Westman
som justitieminister. Högern och folkpartiet fingo var sina två departement;
högerpartiets ordförande, professor Bagge, blev ecklesiastikminister och
högerledaren i första kammaren, godsägare Domö, handelsminister. Folkpartiets ordförande,
riksdagsman Andersson i Rasjön, fick kommunikationsdepartementet på sin lott,
och den andre medlemmen från folkpartiet, ledamoten av andra kammaren
generaldirektören och chefen för socialstyrelsen T. Bergqvist, blev konsultativt
statsråd. Som utrikesminister inträdde i regeringen sändebudet i Oslo Christian
Günther, och konsulten N. Quensel bibehölls vid sitt ämbete. De som avgingo ur den
förutvarande voro sålunda socialdemokraterna utrikesminister Sandler,
ecklesiastikminister Engberg, socialminister Forslund, bondeförbundaren
kommunikationsminister Strindlund och konsultativa statsrådet Hägglöf.
Vaktombytet i konseljen skedde den 13 december, varefter statsministern i
andra och statsrådet Bagge i första kammaren uppläste följande
regeringsdeklaration:
Med hänsyn till det internationella läget och de påfrestningar detta medfört även för vårt folk
har tidpunkten ansetts vara inne att förverkliga den redan tidigare dryftade tanken på en
samling genom vilken representanter för alla betydande meningsriktningar taga andel och ansvar
i rikets styrelse. Denna handling utgör en manifestation av den nationella enigheten kring de
nu väsentliga uppgifterna för svensk politik utåt och inåt.
Samlingsregeringen vill fullfölja tillkännagiven och dokumenterad svensk strävan, att skapa
förtroende och respekt åt vårt folks vilja till självständighet och neutralitet. Denna strävan
innefattar även samarbete med övriga alliansfria neutrala stater för tillvaratagande av de neutralas
gemensamma intressen samt bevarande och utbyggande av nordisk samverkan.
De hemsökelser, som drabbat Finland, ha djupt berört det svenska folket. Den vilja att bringa
humanitär och materiell hjälp, som spontant och allmänt framträtt, besjälar även regeringen.
En förutsättning för samlingsregeringens arbete är att inrepolitiska meningsskiljaktigheter
undanskjutas. Tidsläget bjuder enig samling kring de stora uppgifterna, av vilka fortsatt
förstärkning av försvarsberedskapen och folkförsörjningens tryggande äro dominerande.
Samlingsregeringen förväntar att alla lager inom folket skola stödja den i dess strävanden att
föra vårt land genom tidens vanskligheter med bevarad fred och frihet. Det är en nationell plikt
för alla och envar att i sina uttalanden och handlingar iakttaga den återhållsamhet som är
nödvändig, om icke den ansvariga riksstyrelsens arbete skall försvåras och äventyras.
162’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
