Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musikaliska tilldragelser 1939. Av Kajsa Rootzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blandad kör som under ledning av Johannes Norrby debuterade i november och
som därvid visade sig företräda den vokala kammarmusiken på ett särdeles
förnämligt sätt.
Musikhistoriska museet firade den 23 mars sitt 40-årsjubileum med en
festkonsert och gav dessutom flera musikaliska söndagsmatinéer, vilkas program vanligen
koncentrerats i en riktning och kunde sammanfattas under sådana rubriker som
»En dag i minnesångens Wartburg», »Svenska musiken på Emil Sjögrens tid»
o. s. v. Det under året nybildade Svenska solistförbundet kunde under beskydd
av prinsessan Sibylla i augusti inleda en serie slottskonserter, vilken emellertid
avbröts vid krigsutbrottet.
Egna konserter gåvos i Stockholm av bl. a. pianisterna Shura Cherkasskij, Annie
Fischer, Raoul Koczalski, Julian von Karolyi, Erie Ljunggren, Poldi Mildner,
Nicolaj Orloff, Carl Tillius och Herbert Westrell, violinisterna Guila Bustabo,
Roland Charmy, Giorgio Ciompi, Fritz Kreisler, Yehudi Menuhin, Robert Soëtens
och Ibolyka Zilzer samt av leipzigorganisten Günther Ramin. Romanssången
representerades med den äran av Isobel Ghasal-Öhman och Marianne Mörner,
under det att en mera sensationsbetonad sångkonst bjöds av koloratursopranen Erna
Sack och negerbasen Paul Robeson.
Något av en sensation innebar också den världsberömde jazzkompositören Duke
Ellingtons besök med egen orkester. En betydligt mindre intressant
underhållningsmusik exekverades under pretentiösa former av bl. a. Barnabas von Géczys
orkester, Peter Kreuder med ensemble, Franska Hotklubbens kvintett och
svensken Arne Hülphers med trupp.
I Göteborg svarade liksom tidigare Tor Mann för den musikaliska ledningen
av Orkesterföreningen, dock endast under vårterminen. Den 1 maj avgick han
från den post, som han innehaft i sjutton år, för att tillträda befattningen som
chefsdirigent hos Radiotjänst i Stockholm. På den plats han lämnade hade under
året ej tillsatts någon ordinarie efterträdare. Som gästdirigenter framträdde
under årets lopp bl. a. Ernest Ansermet, Leo Blech, Fritz Busch, Issay Dobrowen,
Heinz Freudenthal, Nils Grevillius, Thomas Jensen, Erich Kleiber, Matti
Rubinstein och Max Rudolf och som solister bl. a. Tor Ahlberg, Jussi Björling, Guila
Bustabo, Shura Cherkasskij, Jan Dahmen, Sixten Eckerberg, Kenneth Freiholtz,
Carl Garaguly, Ernst Gläser, Simon Goldberg, Hanser-Lina Göransson, Myra Hess,
Agi Jambor, Julian von Karolyi, Wanda Luzzato, Poldi Mildner, Gertrud
Pålson-Wettergren, Aulikki Rautavaara, Olof Wibergh, Endre Wolf och Ibolyka Zilzer.
Repertoaren utökades med en del verk, som antingen tidigare eller ungefär
samtidigt kommit upp i Stockholm, men även med några, som härmed för första
gången introducerades hos svensk publik; bland dessa kunna nämnas följande:
Barsanti: Concerto grosso; Dohnanyi: Variationer för piano och orkester; Hilding
Hallnäs: Symfonisk svit; Kodaly: Teateruvertyr; H. Koppel: Concertino för
stråkorkester; Lennart Lundén: Sommar 1939; Malipiero: Symfoni n:r 2; Svend Erik
Tarp: Concertino för flöjt och orkester. I februari hölls den numera traditionella
nordiska musikmässan, som omfattade en orkesterkonsert med verk av bl. a. L. E.
Larsson, H. Sæverud, P. Schierbeck och H. Rosenberg på programmet och en
kammarmusikafton, varvid presenterades kompositioner av E. Brene, A.
Meri-kanto, Myklegård och Atterberg.
Stockholmsoperan gästspelade i Göteborg i två omgångar, i april med bl. a.
Rosenbergs »Marionetter», Glucks »Orfeus», Bizets »Carmen» och Gounods »Romeo
och Julia», samt i november med bl. a. Walters »Drottning Elisabet»,
Peterson-Bergers »Arnljot», Verdis »La Traviata», Strauss’ »Rosenkavaljeren» och Lecocqs
»Madame Angots dotter». Stora teatern ägnade sig åt operetten och tog bl. a. upp
Lehårs »Zigenarkärlek» på repertoaren.
172’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
