Svenska Dagbladets Årsbok / Sjuttonde årgången (händelserna 1939) / 198 (1924-1944) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmåret 1939. Av Martin Rogberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människointresse», uttalade Per Lindberg i en programdeklaration, och han fick tillfälle
att i samarbete med författarna Gösta Gustaf-Janson och Vilhelm Moberg göra
en positiv insats i smakförbättrande riktning. Filmatiseringarna av den förres
»Gubben kommer» och den senares »Gläd dig i din ungdom» visade en
konstnärlig ambition värd allt erkännande, även om de vacklade i stilen, skattade åt det
teatraliska och brusto i självtillit. Såväl Per Lindberg som Bauman visade sin
styrka framförallt i personinstruktionen. Bland skådespelare, som här framträdde
i uppgifter av högre valör än tidigare, märktes Elof Ahrle, Signe Hasso, Anders
Henrikson, Peter Höglund, Birgit Tengroth och norskan Sonja Wigert.

Överst Peter Höglund i »Gläd dig i din ungdom» och Olof Sandborg i »Mot nya tider»; t. h. Per Henning Nutti och Anni Kuhmonen i »Midnattssolens son»; i mitten t. v. Victor Sjöström, Elsa Widborg och Olov Molander i »Gubben kommer»; underst Signe Hasso och Sture Lagerwall i »Emelie Högqvist» samt Allan Bohlin och Oscar Egede-Nissen i »Valfångare».

Etnografiskt högintressanta skildringar, inom ramen av rätt tafatt
tillrättalagd »handling», voro »Midnattssolens son», inspelad med autentiska lappar i
huvudrollerna, och »Valfångare»; den sistnämnda ett imponerande regiarbete av
den mångsidige Anders Henrikson. Inom den stora massan förströelsefilmer
hade offren åt det vulgära flatskrattet minskat i numerär. Om art och ämne ge
titlarna klart besked: »Sjöcharmörer», »Frun tillhanda», »Åh en så’n grabb», »Adolf
i eld och lågor» (med Adolf Jahr), »Kalle på Spången» (med Edvard Persson)
etc. En i stort sett lyckad operettfilm var »Rosor varje kväll» — för roliga
repliker svarade Kar de Mumma, för den smidiga regien Per-Axel Branner och för den
glada helhetstonen Max Hansen. »Mot nya tider» kallades ett kulturhistoriskt
potpurri med utgångspunkt från svensk-norska unionskrisen; man gladdes åt en rad
illusoriska porträttmasker, men sakliga misstag samt ensidig partipolitisk
färgning minskade värdet. Ett pittoreskt motiv ur vår teater- och sedehistoria
behandlades i »Emelie Högqvist»-filmen, elegant regisserad av Gustaf Molander men
innehållsmässigt tyvärr banalt och odramatiskt utformad. Bland många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>