Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige - Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bruno Liljefors.
Den berömde konstnären Bruno
Liljefors avled den 18 december i sitt
hem i Uppsala.
Han var född 1860 samt utbildade sig
under åren 1879—82 vid
Konstakademien i Stockholm samt i Tyskland och
Frankrike. Under sitt långa liv utövade
han därefter med sällspord
produktivitet en verksamhet, om vilken det i
Svenska Dagbladets minnesruna över
honom yttrades följande:
Få svenska målare ha varit så helt
nationella i sin konst som Liljefors.
Hans namn nämnes alltid i samband
med två andra stora samtida, Zorn och
Carl Larsson, vilka båda tolkat svensk
natur och svenskt liv på ett nytt och
eget sätt och med en ursprunglig kraft,
som gjort deras konst älskad i långt
vidare kretsar än dem, till vilka konsten
i allmänhet når. Liljefors’ betydande
måleri är nästan helt och hållet bundet
till hans kära uppsvenska jaktmarker,
till fågelängarna och harmarkerna på
Upplandsslätten, till skjutkojorna och ejderstrecken i den karga yttersta
skärgården utanför Bullerö. Landskapsmålare var han icke, i första rummet, om han
också skulle kunna räknas till de betydande bara på grund av det sätt, på vilket
han iakttagit naturen som bakgrund till djurlivet.
Som djurmålare är han obestritt vår störste, måhända kan man säga den ende
store. Elegant, lätt och läckert, icke utan en fläkt av tidsbetonat japaneseri,
målade Liljefors under åttiotalet med förkärlek småfåglarnas klara och finstämda
färger i mjuk snöstämning eller ångande varm vårgrönska, men med
mannaålderns tyngd och allvar kommer det i hans konst till ett djupare dramatiskt liv.
Hans stora tema blir den grymma kampen för tillvaron, havsörnarnas kaparkrig
mot fågel och hare, men också den mäktiga massverkan i vildgässens streckflykt
och de vita, sköna eskadrar av ejder, som lyfta i gryningen i havsbandet.
När han några gånger försökt sig på porträttmåleri har han tack vare sin
oerhört starka egenart skapat betydande ting, porträttet av fadern, självporträttet
med bössa ute i markerna, det i ett medryckande furioso framtrollade porträttet
av dr Kleen, annat att förtiga.
Då han plötsligt kastat penslarna och ställt sig med modellerpinnarna vid
kavaletten, har han skapat skulpturer av en självklar och övertygande skönhet,
där människans djuriska styrka och smidighet alltid varit motivet.
Men hur mycket möjligheter han haft i olika riktningar, har han ändå nästan
helt och hållet blivit det svenska djurlivets tolkare. Han har fått den för natur
och kultur kännande världen att lystra till för fågelläten och jaktdrev i våra mest
orörda och vilda marker, där han var hemma. Det är som om det hos honom
levde något av tillvarons mest primitiva och äkta mystik, han har tack vare en
känslans genialitet lyckats ge en ny och riktig ton i tolkningen av naturens egen
röst, och det är icke ett folk, som sörjer den fallne utan ett land — ett land, vars
Bruno Liljefors.
249’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
