Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige - Carl Gustaf Santesson - Ivan Ivarsson - Axel Hägerström - Svante Lindström - Oscar Aleman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Simon Bengtsson. Carl Axel Brolin. Carl Gustaf Santesson. Ivan Ivarsson.
(Se föreg, sida.) (Se föreg, sida.) (Se föreg, sida.)
eningen för folknykterhet utan förbud sedan 1922, i Stockholms studentsångarförbund 1914—33.
Ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala och Vetenskapsakademien i Stockholm,
hedersledamot i Deutsche pharmakologische Gesellschaft. Död den 26 juni.
Ivan Ivarsson, f. 1900. Studerade 1923—26 vid Valands målarskola i Göteborg, därefter i Paris,
Rom och Köpenhamn. Väckte efter återkomsten uppmärksamhet genom flera utställningar,
vann i februari 1939 hos Modern konst i hemmiljö i Stockholm sin kanske största konstnärliga seger.
»Ivan Ivarssons bortgång innebär en stor förlust för svensk konst. Han var inte bara en av
de märkligaste koloristiska begåvningarna inom sin generation utan framstod under senare år
allt mera som huvudmannen för en hel riktning inom det unga västsvenska måleriet, där han
inledde en ny vår av romantik och hänsynslös färgdyrkan.» (Gotthard Johansson.) Död i Paris
den 28 juni.
Axel Hägerström, f. 1868. Fil. dr och docent i praktisk filosofi i Uppsala 1893, professor
därstädes i detta ämne 1911, emeritus 1933. Jur. hedersdoktor i Uppsala 1917. Bland Hägerströms
tidigare skrifter märkas den stora boken om Kants etik 1902 samt arbetet Stat och rätt 1904.
Hans filosofiska genombrott betecknas emellertid av arbetet Das Prinzip der Wissenschaft 1908.
I Botanisten och Filosofen, 1910, gav han en populär framställning av sin ståndpunkt till
kunskapsproblemet. Ägnade som professor en lång följd av år sitt huvudsakliga arbete åt
rätts-och moralfilosofiska forskningar, baserade på en synnerligen bred historisk grundval, sysslade
sålunda länge med undersökningar rörande grekernas rättsföreställningar såsom inledning till
en motsvarande undersökning över romarnas rättsföreställningar, framlagd i det stora arbetet
Der römische Obligationsbegriff, bedrev även undersökningar över vår nutida rättsåskådning,
särskilt sådan den framträder i de juridiska och rättsfilosofiska bearbetningarna.
Huvudverket på detta område är Den objektiva rättens begrepp (1917). Inom den teoretiska filosofien
ägnade han sig speciellt åt tids- och rumsföreställningarna samt relativitetsteorien. »Hans tankes
kraft var av ovanliga mått, och han gav den helt och fullt under ett långt och lyckligt liv till
vetenskapen. Vid hans bortgång pågick ännu hans arbete med oförminskad intensitet. — — Man
fängslades ovillkorligen genom deri tankens klarhet och skärpa, som präglade föreläsningarna
och genom den suggestiva kraft, som utstrålade från föreläsarens person.» Död den 7 juli.
Svante Lindström, f. 1872. Utexaminerad från Tekniska högskolan 1895. Var 1895—96 anställd
hos \V:m Chrichton & Co., 1896—1900 i Marinförvaltningens ingenjörsavdelning, 1897—1900 i
Patent- och registreringsverket, 1900—02 privatassistent hos prof. Cederblom, 1897 assistent vid
Tekniska högskolan, 1902 lektor vid Tekniska elementarskolan 1 Härnösand, 1906 lektor i
maskinlära vid Chalmerska institutet, 1912—37 professor därstädes i maskinlära samt
föreståndare för mekaniska avdelningen vid materialprovningsanstalten, uppehöll efter
avskedstagandet på förordnande sin förra professur. Död den 9 juli.
Oscar Aleman, f. 1879. Med. lic. 1907, amanuens i kirurgi vid Serafimerlasarettet 1908—09,
underkirurg där 1910, föreståndare för kirurgiska polikliniken där 1912—14, bitr. lärare i
kirurgi vid Karolinska institutet 1913, fältläkare 1932, överläkare på kirurgiska avdelningen
vid Garnisonssjukhuset 1914, chefläkare där sedan 1917, praktiserande läkare i Stockholm sedan
1912. Utgav ett 20-tal uppsatser inom olika områden av kirurgien. »Sällsynt stora tekniska
anlag, ett sinne vaket för mekaniska och praktiska problem, noggrannhet i varje detalj gjorde
honom till en glänsande operatör. Det var främst extremitetskirurgien, som blev hans
specialgebit. Frakturbehandlingen låg honom varmt om hjärtat, men framför allt är det beträffande
knäledens kirurgi, som han gjort en stor, bestående och internationellt erkänd insats. Sjuk-
264’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
