Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det spanska inbördeskrigets slut 1939
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antalet flyktingar i Frankrike uppgick i mitten av månaden till 380 000, därav
230 000 soldater. Emellertid fingo 60 000 milismän på egen begäran återvända till
Francospanien jämte kvinnor och barn i grupper på 6 000 dagligen. De franska
myndigheterna hade ett omfattande arbete med att upprätthålla ordningen bland
flyktingarna, enär en mängd banditer, tjuvar och andra brottsliga element
befunno sig bland dem, som tagit sig över gränsen. Många hade stulit konstskatter
och juveler till högt värde. En del gjorde försök att terrorisera franska
landsbygden.
I Madrid rasade vid denna tid en fruktansvärd hungersnöd, som beräknades
kräva cirka 500 dödsoffer i veckan. Situationen var förtvivlad, och från engelskt
och franskt håll gjordes kraftiga, ehuru fruktlösa påtryckningar för att förmå
Negrinregeringen att underkasta sig för undvikande av vidare blodsutgjutelse.
Staden bombarderades oavlåtligt dygnet runt av Francotrupperna. Del Vayo och
cortes’ talman Barrio flögo till Paris och sökte förmå Azana att återvända till
Spanien. Denne vägrade emellertid och förordade kapitulation. På hans inrådan
gjorde republikanska regeringen 18/2 Franco ett fredsanbud, vars enda villkor
var, att repressalier ej skulle få förekomma, men Franco förklarade, att hans krav
var kapitulation utan villkor.
Den 21/2 höll Franco ett lysande intåg i Barcelona. Tre dagar senare fick
Daladier i franska kammaren förtroendevotum för sin spanska politik, som bland
annat innebar ett erkännande de jure av Francoregeringen, vilket också samtidigt
tillkännagavs i London och Paris 27/2. Franco tillerkändes dock ej krigförandes
rättigheter. Marskalk Pétain — bekant sedan världskriget — blev fransk och sir
Maurice Drummond Peterson engelsk ambassadör i Burgos.
Under månadens sista vecka framträdde starka upplösningssymtom inom
politiska och militära kretsar i Madrid. Den 26/2 lämnade Azana spanska ambassaden
i Paris och slog sig ned hos släktingar i Haut Savoie. Han tillkännagav två dagar
senare sin avgång och manade till fredsslut. Negrin höll emellertid fast vid sitt
beslut om fortsatt motstånd.
Den 5/3 utbröt en frankistisk revolt i Cartagena. Tolv republikanska
krigsfartyg flydde därifrån med 5 000 flyktingar ombord till franska örlogshamnen
Bizerte i Tunis, där de internerades. I Madrid avgick följande dag regeringen
Negrin, varpå en försvarsregering bildades, som fick formen av ett försvarsråd
under general Miaja med överste Sigismundo Casado som representant för
folkarmén jämte några andra ledamöter. Försvarsrådet utlovade motstånd till det
yttersta. Regeringen Negrins medlemmar flydde luftledes från Albacete till
Toulouse i Frankrike.
Två dagar senare utbröt en kommunistrevolt i Madrid mot regeringen Miaja,
och även i städerna Cuenca, Albacete och Guadalajara höjde kommunisterna
upprorsfanan. Häftiga strider utkämpades på Madrids gator och i stadens omnejd
med växlande framgång för parterna. Den 13/3 förklarade emellertid regeringen,
att revolten var kvävd.
Stridsverksamheten vid fronten låg under den närmast följande tiden nere.
Madrid kom 21/3 med ett nytt fredsanbud, men Franco vidhöll sitt krav på
underkastelse utan villkor, ett krav som fem dagar senare fick formen av ett till Madrid
riktat ultimatum med 48 timmars frist. Ultimatum accepterades emellertid ej,
varpå Franco att börja med igångsatte två stora offensiver, nämligen vid Toledo
och 100 km norr om Cordoba. På det sistnämnda avsnittet gick framryckningen
nästan utan motstånd.
Den 28/3 gav sig Madrid utan strid. Francotrupperna ryckte in i staden utan
att ett skott lossades vid intåget. Praktiskt taget alla provinshuvudstäder, bland
dem Valencia, Almeria, Murcia och Alicante, anslöto sig samma dag till Franco-
324’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
