Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige och ockupationen av Danmark och Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bl. a.: »Det är icke förenligt med strikt neutralitet att tillåta någon krigförande att
utnyttja svenskt territorium för sina företag. Dessbättre ha icke några anspråk i
sådant avseende blivit ställda på oss. Skulle sådana anspråk ställas, måste de
avvisas». Vidare påpekade statsministern, att krigsskådeplatsens utsträckning till vår
närhet nödvändiggjort en ytterligare förstärkning av försvarsberedskapen, manade
allmänheten till lugn och tillförsikt samt slutade med orden: »Skulle ofärden dock
komma till våra landamären, skall förvisso det svenska folket visa sig mäktigt att
värna det för oss dyrbaraste av allt, Sveriges frihet och oberoende». Talet mottogs
i landet med enhälligt bifall. I en den 23 april publicerad kommuniké betonades
ytterligare, att Sveriges deklarerade neutralitet icke möjliggjorde, att tillstånd
lämnades till vare sig genommarsch av trupper eller transitering av krigsmateriel
av något slag till någon av de i kriget inblandade makterna.
Några dagar senare, den 27 april, yttrade tyske riksutrikesministern von
Ribben-trop i ett stort tal, som han i rikskansliet i Berlin höll till därvarande neutrala
diplomater och pressmän, bl. a. att svenska regeringen »tagit sin neutralitetspolitik
på fullaste allvar och icke ett ögonblick gjort eller underlåtit något i strid härmed».
Den 4 maj meddelades vidare från Moskva, att vid ett informationsutbyte mellan
sovjetryska och tyska representanter i Moskva två veckor tidigare konstaterats,
att dessa stater voro intresserade av att Sveriges neutralitet vidmakthölles. Den 6
maj upplystes officiellt i Berlin och Stockholm, att under senare hälften av april
en skriftväxling rörande det politiska läget förts mellan konungen av Sverige och
rikskansler Hitler. Härvid hade enligt den svenska versionen ånyo betonats, att
Sveriges avsikt vore att åt alla håll hävda sin neutralitet, medan man från tyskt
håll förklarat sig vara besluten att respektera denna neutralitet. Den tyska texten
uttryckte saken så, att den fullständiga överensstämmelsen om de båda ländernas
politiska hållning till varandra framdeles än en gång bekräftats.
Invasionen i Norge fick mera vittgående följder på svenskt territorium. Omkring
den 9 april utkämpades på internationellt farvatten utanför Bohuskusten
våldsamma strider mellan fransk-engelska sjö- och flygstridskrafter samt tyska
kon-vojer med trupptransportfartyg på väg till Norge. Härunder torpederades bl. a.
Hamburg—Amerika-linjens ångare Amasis samt ångaren Antares. Från det förra
fartyget räddades 51 och från det senare 34 man av lotsar från Lysekil samt
infördes till staden för att interneras. Svenska neutralitetsvaktens fartyg på västkusten
avvisade vid flera tillfällen tyska försök att gå inom territorialgränsen och togo
även del i räddningsarbetet.
Den 10 april och senare anlände talrika flyende från Norge till svenska
gränsstationer. Bland dem märktes första dagen ett stort antal av corps diplomatique i
Oslo jämte familjemedlemmar och personal. De civila norska flyktingarna, vilka
slutligen enligt beräkning i Oslo utgjorde omkring 2 500, började först i slutet av
maj att i större eller mindre grupper återvända till sitt hemland. Hemtransporterna
fortsatte under juni och juli. Många unga norrmän hade haft arbete i Sverige,
huvudsakligen vid jordbruket i olika provinser. I maj uppdrog K. M:t åt
utrymningskommissionen att fungera som centralt organ för norska civila flyktingars
omhändertagande. Inom kommissionen inrättades en särskild flyktingsavdelning.
Flyktingarna hade förut tagits om hand genom länsstyrelsernas försorg samt
inkvarterats i internatförläggningar och enskilda hem. Det tilltagande antalet
flyktingar samt förbudet mot utlänningars vistelse inom vissa delar av landet hade
emellertid medfört, att flyktingarna icke kunnat förläggas inom det län, dit de
kommit in, utan i stor utsträckning måst överföras till andra delar av landet.
I Stockholm mottog ett särskilt upprättat hem efter hand omkring 1 300 norska
flyktingar, och även insamlade kläder utdelades där till klienterna.
Tid efter annan landade norska och tyska krigsflygplan på svensk mark, där de
omhändertogos och deras besättningar internerades. Den 14 april överskreds
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
