Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1940. Av professor Torsten Thunberg - Status epidemicus - Smittkoppsympningen får nya och ändamålsenliga lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annas Medicus 1940.
Av professor TORSTEN THUNBERG.
Status epidemicus.
Vi börja som vanligt denna översikt med några sifferuppgifter rörande de
viktigaste epidemiska sjukdomarnas frekvens i vårt land, varvid vi på grund av
att det erforderliga siffermaterialet ej i sin helhet varit tillgängligt måste utesluta
det sista kvartalet av år 1940. För jämförelsens skull medtagas dels värdena för
åren 1935 till 1939, dels, för belysande av utvecklingen under en något längre
period, motsvarande siffror för år 1930.
Vi—»/,
1930 1935 1936 1937 1938 1939 1940
Smittkoppor ................................. — — — — — — —
Difteri .......................................... -1 695 917 783 279 107 188 202
Scharlakansfeber ........................ 3 932 8 151 7 538 17 601 26 113 40 789 21 147
Tyfus och paratyfus ..................... 576 439 487 550 447 498 363
Epidemisk hjärnhinneinflammation 80 45 59 47 53 31 24
Barnförlamning ........................... 326 1 036 3 039 1 944 1 450 607 295
Sömnsjuka .................................... 109 67 52 27 31 23 11
Rödsot .......................................... — 811 487 333 522 279 144
Siffrorna i tabellen härovan karakterisera året som ett normalår ur
epidemiologisk synpunkt, dock med undantag för difteri och scharlakansfeber.
Difterifrekven-sen var liksom under de senare åren abnormt låg, under det att scharlakansfeberns
våldsamma spridning karakteriserade även detta år.
Redan under år 1939 var särskilt Blekinge kraftigt hemsökt av
scharlakansfeber. De ordinarie epidemisjukhusen räckte ej till för genomförandet av den
praktiskt taget obligata isoleringen av patienterna. Tillfälliga sjukvårdslokaler
måste därför anskaffas och utrustas under betydande besvärligheter och
kostnader. Epidemien var emellertid av mycket lindrig art, och redan av den
anledningen frågade man sig på många håll, om det verkligen under innevarande
epidemi fanns skäl för genomförandet av epidemilagens isoleringsbestämmelser. Man
sade sig också, att även vid efterlevnad av dessa bestämmelser möjligheterna att
genom isolering stäcka epidemien voro minimala. Sjukdomen var ju i regel så
lindrig, att många fall undandrogo sig upptäckt och därmed också isolering. En
mängd obetydligt sjuka och praktiskt taget symtomlösa infektionsbärare fingo
sålunda tillfälle att sprida smitta.
Här ingrep nu länsstyrelsen i Blekinge och ingick till K. M:t med framställning
om sådan ändring i epidemilagen, att dispens från föreskrivna
isoleringsbestämmelser skulle möjliggöras för sådana fall, då en farsot uppträdde explosionsartat
och hastigt finge en betydande omfattning samtidigt som sjukdomsfallen voro
synnerligen lindriga. Medicinalstyrelsen tillstyrkte dispensrätt från K. M:t för
sådana fall, där dispens kunde vara påkallad. Den kungliga propositionen
formulerade den konungen medgivna dispensrätten på sådant sätt, att den skulle kunna
användas i fall, där isoleringsbestämmelserna förde till olägenheter, som stodo
i uppenbart missförhållande till vad som med dem kunde vinnas. Riksdagen
biföll propositionen, och lagändring trädde i kraft den 14 juni 1940.
Smittkoppympningen får nya och ändamålsenliga former.
Sedan 1939 års riksdag avslagit propositionen om upphävande av den
obligatoriska barnvaccinationen i vårt land, stod det för vaccinationens vänner klart,
att nuvarande form för smittkoppympningens organisation ej kunde bibehållas.
1-13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
