Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1940. Av professor Torsten Thunberg - Ett nytt vitamin och vad det skänkt läkekonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heller uppsuges i tillräcklig mängd i blodet, fortsätter nedbrytningen av
protrom-bin, och blödningstendensen börjar göra sig gällande i allt högre grad. Slutligen
uppträda blödningar spontant. Om nu K-vitamin eller preparat med
K-vitamin-verkan på det ena eller andra sättet tillföres blodet, går blödningstendensen snart
tillbaka.
Av största betydelse för utredningen av hithörande frågor har det varit, att man
lyckats utarbeta säkra metoder för bestämning av blodets halt av protrombin,
varigenom man även kan fastställa graden av en eventuell K-avitaminos. Tack
vare denna metodik vet man, att blodets koagulationsförmåga hos kyckling
minskas redan efter ett par dagars K-vitaminfri diet. Till full utveckling kommer dock
blödningstendensen först efter två till fyra veckor. Tack vare ovan nämnda
metodik har man också påvisat, att verkan av K-vitamin inträder mycket snabbt. Redan
några timmar efter tillförsel av K-vitamin gör sig dess stegrande inverkan på
blodets koagulationsförmåga gällande. Även en höggradig avitaininos kan hävas på
några dagar.
Upptäckten av K-vitaminet har varit av stor praktisk betydelse vid ett par hos
människan uppträdande former av blödningstendens, vilka länge saknat
plausi-bel förklaring. Kirurgerna ha smärtsam erfarenhet av blödningstendensen hos
patienter med gallflödet till tarmen avstängt (gall-stas). Det har kanske gällt en
patient med gallsten, där en sten tilltäppt den gemensamma gallgången.
Operationen erbjöd inga svårigheter och allt syntes gå bra, då ostillbara blödningar stötte
till. »Operationen lyckades men patienten dog.»
Men, frågar man sig, vad sammanhang med K-vitamin har dylik
blödningstendens vid gall-stas? Förklaringen är följande:
Lika litet som fettartade ämnen i allmänhet är det i födan förefintliga
K-vitaminet lösligt i vatten. Först under medverkan av galla ändras vitaminet på sådant
sätt, att tarmen har möjlighet att uppsuga det. Men utan gallflödet i tarmen blir
(let varken någon uppsugning av fett eller av K-vitamin. Utan K-vitamin i blodet
blir det ingen protrombinbildning. Utan protrombin i blodet ingen koagulation.
Den nyvunna inblicken i detta sammanhang skänker anvisning om hur
blödningstendensen vid gall-stas skall behandlas.
Närmast till hands ligger det att tänka på att direkt tillföra galla till
digestions-kanalen under användande av något lämpligt preparat, t. ex. intorkad gallsubstans.
På så sätt erhåller ju tarmen trots tilltäppningen av gallgången den galla, som
K-vitaminets uppsugning kräver. Hur teoretiskt riktig metoden än är, så synes den i
praktiken föga tillfredsställande, bl. a. på grund av den stora myckenhet, vari
gallpreparaten måste tillföras, och patienternas obehag av en dylik
medikamenta-tion. Större nytta har man av injektion, gärna i muskulaturen, av renat
K-vitamin-preparat. Ur depån i muskulaturen uppsuges det så småningom till blodet.
Det är nu föga mer än två år sedan man började behandla blödningstendensen
vid gall-stas med K-vitamin, men den vunna erfarenheten har varit tillräcklig för
att fastslå metodens värde.
En annan praktiskt betydelsefull blödningstendens, som med fördel kan
behandlas med K-vitamin, är den som nyfödda ej sällan visa under de första
veckorna efter födelsen. Det var först i fjol som man fick klart för sig, att även
normala barn under detta stadium visa en viss K-avitaminos med därtill knuten
nedsatt protrombinhalt i blodet. Först sedan barnet upptagit näring och tarmens
bakterieflora därigenom fått tillfälle att utveckla sig, stiger protrombinhalten i
blodet till det normala. Hos för tidigt födda barn ligger protrombinhalten ännu lägre.
Barnet är därför under några dagar eller kanske någon vecka mycket känsligt
lör vad som kan framkalla blödning. Redan den mekaniska påfrestningen vid
förlossningsakten kan framkalla intrakraniella blödningar. Även spontana blödningar,
t. o. m. av livsfarlig art, kunna uppstå. Här har nu K-vitaminbehandlingen med
1-13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
