Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sekund i evigheten. Av Ansgar Roth - Jorden når kokpunkten om 144 millioner år? - Planeten Venus insvept i giftmoln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dvärgarna slocknat.
Universum kommer då inte längre
att erbjuda något av intresse,
åtminstone inte för
astronomer.
Planeten Venus insvept i
giftmoln.
Ett nytt bidrag till frågan
huruvida någon av solens
planeter utom jorden möjligen är
boplats för levande varelser
lämnades av den
tysk-amerikanske astronomen dr Rupert
Wildt, tidigare i Göttingen,
numera i Princeton i New
Jersey. Dr Wildt visade (1932) att
vissa band av förut okänt
ursprung i jätteplaneten Jupiters
spektrum härröra från
ammoniak och sumpgas — en
upptäckt som senare bekräftats
och befunnits gälla även för
Saturnus och övriga »arktiska»
planeter, där de nämnda
ab-sorptionsbanden äro ännu
mera framträdande. Hans nya
undersökningar gällde planeten
Venus, som nu med stor
sannolikhet likaledes visades vara
obeboelig. Genom
spektrosko-piska undersökningar var
sedan länge känt att planetens
atmosfär innehåller mindre än 0,001 av den mängd syre och mindre än 0,1 av den
mängd vattenånga som förekommer i jordens lufthölje. Däremot innehåller Venus’
atmosfär omkring 400 gånger mera kolsyra än jordklotets. Denna gas absorberar i
så hög grad solens värmestrålning att temperaturen i planetens hölje stiger till
100 gr. eller ännu mer. Planetens fasta yta är emellertid skymd av moln eller
dunster, vilkas natur hittills varit en gåta, då de ju inte såsom på jorden bestå av
vattenånga.
Jordens lufthölje innehåller stora mängder syrgas, som enligt den tyske fysikern
G. Tammann torde ha uppstått, medan jordskorpan ännu befann sig i smält
stadium. Vid den höga värmegrad som då rådde sönderdelades vattnet i sina
beståndsdelar väte och syre. De lätta och snabba vätemolekylerna försvunno inom
kort i rymden, men syret stannade. En del därav förenades genom kemisk
bindning vid den alltjämt flytande magman, men när denna svalnade och bildade den
fasta jordskorpan, fanns fritt syre fortfarande kvar i atmosfären.
Om denna teori är riktig, måste Venus enligt Wildt från början ha varit mycket
fattig på vattenånga men rik på kolsyra. Det syre som frigjordes vid vattenångans
dissociation bands nästan helt och hållet genom oxidation, så att planetens
atmosfär endast kom att innehålla en ringa mängd syre. Syret absorberar solens
ultravioletta strålar, vilka vid frånvaron av detta skydd åstadkomma en fotokemisk
reaktion mellan kolsyran och den återstående vattenångan i Venus’ atmosfär, som
198
McDonaldobservatoriet på Mount Locke i Texas. Den
vrid-bai-a kupolen på byggnadens krön har en höjd av 20
meter och väger 115 ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
