Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktskriget i Europa 1940 - Frankrike krossat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enär italienarna icke vunnit några som
helst militära framgångar mot
fransmännen, som på alpfronten med ansenliga
förluster för italienarna avslagit alla
deras anfall. Italienska flygraider mot
Korsika och franska hamnar, såsom Bizerta
i Tunis och Marseille, hade ej heller
medfört några nämnvärda resultat.
Emellertid blåstes kl. 2.35 förmiddagen
den 25/6 »Eld upphör» i Frankrike,
varmed landkriget i väster var avslutat.
Därefter blevo också stilleståndsvillkoren
officiellt kända. De inneburo bland annat
— förutom nedläggande av vapnen på
franskt håll — tysk ockupation av
Frankrike norr om en ungefärlig linje Genève
—Tours samt av en bred landstrimma
från Tours längs hela franska
atlantkus-ten i sydöstlig riktning ned till spanska
gränsen. Hela franska krigsutrustningen
ställdes till tysk-italienskt förfogande.
Franska regeringen fick bestå i de
sydöstra delarna av landet, ehuru med
mycket inskränkta befogenheter. Fransk
de-militarisering skulle genomföras vid
gränsen mot Italien och fästningar och
flottstödjepunkter i Medelhavet göras
oanvändbara. Franska flottan, som tyska
regeringen utfäste sig att ej använda för
egna syften, skulle sammandragas till
vissa hamnar och avväpnas under
tyskitaliensk kontroll. Franska regeringen
måste underhålla de tyska
ockupationstrupperna i Frankrike.
Enligt det fransk-italienska
stillestånds-avtalet skulle Italien icke ockupera
några franska områden utöver de linjer dess
trupper höllo. Däremot upprättades vissa
demilitariserade zoner både i europeiska
Frankrike och i Afrika, och flottbaserna
vid Medelhavet, Toulon, Bizerta, Ajaccio
och Oran, skulle avrustas.
Stilleståndet väckte givetvis harm och
bestörtning på engelskt håll, ehuru
England hade en dryg del av ansvaret för
nederlaget, då det, trots löften om
synnerligen omfattande hjälp före
krigsförklaringen, likväl ej sänt tillräckliga styrkor
till Frankrike, ehuru regeringarna
Daladier och Reynaud gjort upprepade framställningar om stöd och bland annat
påpekat, hur svårt det var att hålla män vid 48 års ålder kvar i militärtjänst, medan
engelsmän på 28 år ännu ej mobiliserats. Marskalk Pétain hade också, innan han
begärde vapenvila, i ett tal till franska nationen erinrat om att Frankrike i maj
314
Fransmännens två ledare efter nederlaget:
över marskalk Pétain, under general de Gaulle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
