Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råde sig villig att bära sin anpart av de offer fosterlandets frihet och välfärd
krävde, men kunde ej förstå, att det låge i landets intresse, att karelarna trängdes
i de tättbefolkade svenskbygderna, där en omfattande jordstyckning skulle
medföra arbetslöshet för lantarbetarna och en minskning av produktionskapaciteten.
Med anledning härav tillsatte regeringen den 26/9 ett ministerutskott för att
behandla frågan. Från åländskt håll protesterades den 12/11 mot planerad
snabbkolonisering av Ålands jord. Regeringsutskottet rekommenderade även ett
avstående från tanken på Åland som medverkande faktor vid kolonisationen. I övrigt
förordades bl. a. möjligheter för enskilda jordägare att ännu efter den 15/11 genom
utbytesjord även i annat län friköpa sig från styckning av den egna fastigheten.
Utlåtandet i sin helhet alstrade emellertid på svenskt håll alltjämt besvikelse
såsom ej i önskvärd riktning tillräckligt positivt. Svenska folkpartiets ordförande,
inrikesminister von Born, framlade ett kompromissförslag, innebärande uppskov
med genomförandet av vissa delar av den stora jordstyckningsplanen, vilket torde
ha vunnit understöd även från flera av regeringens finskspråkiga medlemmar,
men å andra sidan mötte motstånd i både parlamentariska och
utomparlamenta-riska kretsar, där man hårt engagerat sig för karelarnas sak. Årsskiftet passerades
utan att någon definitiv enighet ernåtts.
Den 29/11 anhöll presidenten Kyösti Kallio i en till Finlands regering riktad
skrivelse om befrielse från sitt ämbete på grund av sjukdom. Följaktligen måste
presidentval äga rum, och valdagen fastställdes till 19/12. Därvid valdes
statsminister Bisto Ryti till president med 288 av 300 elektorsröster. Med anledning av
Rytis val övertogs statsministerportföljen ad interim av statsrådets äldste
ledamot, försvarsministern general Waldén. Traditionsenligt skulle emellertid en ny
regering markera inträdet av en ny presidentperiod. Landshövding E. Y. Pehkonen
erhöll i uppdrag att bilda den nya regeringen, men misslyckades, främst på grund
av socialdemokraternas vägran att medverka i en samlingsministär. Frågan var
ännu vid årsskiftet olöst. Som kandidat efter Pehkonen nämndes emellertid på
årets sista dag bankdirektör Rangell.
President Kallio avled plötsligt på järnvägsstationen i Helsingfors, just då han
stod i begrepp att återvända till hembygden. Se nekrolog på annan plats i
årsboken.
Vad Finlands inre liv i övrigt beträffar, framträdde på sommaren en åtminstone
temporärt oroande företeelse från extremisthåll. Det var den av med. kand. Lauri
Ryömä och arbetaren Lauri David Vilenius stiftade »Föreningen för fred och
vänskap med Sovjetunionen», som i slutet av juli och i augusti bl. a. i Åbo och
Helsingfors anordnade demonstrationer, vilka fingo ett ganska elakartat förlopp.
Frågan huruvida demonstrationerna skulle tillåtas eller ej var för myndigheterna
tämligen ömtålig, då enligt finsk lag kommunistpartiet var förbjudet och därmed
också dess demonstrationer. Men de med sovjet sympatiserande demonstranterna
— vilka ej utan skäl misstänktes för planer på en »femte kolonn» — kallade sig ej
kommunister utan blott »Sovjetunionens vänner». Emellertid förekommo delvis
ganska allvarliga sammandrabbningar mellan demonstranter och polis vid flera
utan myndigheternas medgivande anordnade demonstrationer — en av
föreningens ordningsmän nedsköts, många skadades å ömse sidor och en mängd
arresteringar företogos. Demonstrationerna möttes av allmänheten med ovilja, och
socialdemokratiska organisationer fördömde dem. De tvenne ledarna åtalades för
kränkande uttalanden mot regeringen och på otillständigt sätt framförda krav på dess
avgång samt ådömdes kännbara fängelsestraff. Föreningen upplöstes genom
domstolsutslag den 23 december.
Det fascistiska IKL, den s. k. fosterlandsrörelsen, som statsåklagaren
föregående år yrkat skola upphöra på grund av landsskadlig verksamhet, blev åter legalt,
sedan statsåklagaren i juli frånträtt sitt krav, tack vare att IKL:s ledare och an-
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
