Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk krishushållning 1941. Av redaktör K. O. Hammarlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bränsleåret 1942—43, och bränslekommissionen hemställde bl. a. om statsgaranti
för bränntorv. Programmet för statliga stödåtgärder under 1941 upptog följande
punkter: 1) anställande av torvinstruktörer, 2) fastställande av ett statsgarantipris
för bränntorv, 3) viss ändring av bestämmelserna för torvlån från
industrilånefonden i syfte att bereda ökade lånemöjligheter för torvhanteringen samt 4) ökning
av antalet av kommerskollegium godkända torvtekniker.
Bränslekommissionen ansåg, att möjlighet borde skapas för en produktion av
intill en million ton fabrikstorv under 1942. För fullföljandet av programmet
inrättades inom kommissionen en särskild torvavdelning.
Den 21 februari var bränslekommissionen färdig med sitt anslagsäskande till
riksdagen. Det upptog för budgetåret 1941—42 en summa av 69 millioner kr. för
reglering av vedproduktionen. Därav skulle 25 millioner användas till utlämnande
av lån för förskottering av avverkningskostnader och 44 millioner för inköp av
kastved, massaved och flottningskolved, inlösen av statsgaranterad ved samt till
bestridande av kostnader för ev. tvångsavverkning. Kommunerna skulle åläggas
att efter kommissionens anvisningar anskaffa vedlager för ortens vedförsörjning.
Då importen av stenkol inte alls artade sig enligt planen, befanns det
nödvändigt med ett beslag på vissa förråd av stenkol för att de viktigaste behoven skulle
kunna tillgodoses. Kungörelsen kom den 28 mars och gällde förråd, som uppgingo
till minst 100 ton. Bestämmelser utfärdades för industriens förbrukning av stenkol.
Bränslekommissionen ställdes för någon tid i skottgluggen under livlig
beskjut-ning från olika håll. Försörjningsplanen hade gjorts alltför beroende av att
kolimporten från Tyskland skulle kunna genomföras utan störningar. Svenska
Dagbladet skrev: »Hur grundligt denna plan misslyckats har man, särskilt i
storstäderna, så kännbara erfarenheter av, att en närmare utläggning är överflödig».
Tidningen ansåg sig emellertid samtidigt kunna överräcka en liten blomma åt den
ansvariga kommissionen: »Åtskilliga tecken på en förändring till det bättre ha
dock redan kunnat förmärkas».
Inför övergången till det nya bränsleåret, som tog sin början den 1 juli, lämnades
i radio en redogörelse för innebörden av en rad nya författningar, som trätt i kraft
den 27 maj. Jämfört med föregående år hade systemet måst omarbetas, särskilt med
hänsyn till att veden nu skulle ersätta kol och koks i långt större utsträckning än
förut. Transportfrågan uppenbarade sig med allt större krav, och ur den
synpunkten var det särskilt angeläget att var och en sökte ordna sin vedfråga så fort
som möjligt.
För den ändamålsenliga fördelningen av bränslena indelades landet i tre
ortsgrupper, som nu kallades A, B och C. I stort sett omfattade första gruppen
skogfattiga områden i södra och västra Sverige. Där skulle man få kol och koks till
80 proc. av det tidigare normala behovet. Andra gruppen, som huvudsakligen
bestod av de större städerna, skulle få en kokstilldelning av 40 proc. Resten av landet
fick nöja sig med 20 procent. Veden skulle fördelas mellan de två sistnämnda
grupperna. Överskott på ved beräknades endast kunna föreligga i norrlandslänen,
Kopparbergs och Värmlands län samt Småland. Vedhandeln beräknades bli nära
tre gånger så stor som normalt, d. v. s. omkring 15 millioner kubikmeter. Endast
inom ortsgruppen B (de större städerna) skulle vedhandeln regleras. Natten
mellan den 26 och 27 maj beslaglades all ved hos handlarna inom dessa orter, och
affärerna skulle därefter göras till fasta försäljningspriser.
Som svar på en fråga av hr Skoglund (h) i andra kammaren om bränslefrågans
läge framhöll statsrådet Domö den 19 juni, att vi normalt importera 70 % av vårt
behov av fasta bränslen och nästan hela behovet av flytande. Men under första
halvåret 1941 torde man inte, sade statsrådet, böra räkna med större import än
cirka 200 000 ton stenkol och 100 000 ton koks per månad. Denna minskning
hänvisar oss till konsumtionsbegränsning och egen produktion. Av torv beräknades
för året en total produktion på 450 000 ton eller något högre, vilket betraktades som
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
