Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk krishushållning 1941. Av redaktör K. O. Hammarlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i anspråk. Om importen av kol och koks skulle ytterligare krympa, komme
försörjningsläget att bli högst allvarligt. Det gällde därför att fortsätta
avverkningarna i så forcerat tempo som möjligt. Detta var också vad man försökte
åstadkomma. Besked om produktionsplikt hade utskickats i landets södra delar. En
springande punkt vore emellertid tillgången på arbetskraft. Det hade talats om
statliga tvångsmedel, men sådana medel äro rätt ohanterliga. Planer hade
emellertid sedan lång tid tillbaka varit under utarbetande för att kunna tillämpas, om
staten måste gå till ultima ratio. Som en lika utomordentlig åtgärd betecknade hr
Domö en allmän vedransonering, föregången av beslag på all ved.
I september kunde bränslekommissionen meddela, att koksimporten under de
senaste månaderna förbättrats. Men å andra sidan hade vissa svårigheter uppstått
att få fram veden på planerad tid till de stora konsumtionsorterna.
Eftersläpningen var störst i Stockholm och Malmö. Med hänsyn härtill sattes koksen in
tidigare än planerats för att lämna tid för vedtransporterna. Kommissionen ville inte
lämna någon föreskrift om tidpunkten, då eldning i bostadsfastighet skulle börja,
men det framhölls, att största sparsamhet måste iakttagas särskilt under den
blidare delen av säsongen. Varmvatten skulle tillhandahållas 8—11 oktober och den
19—24 december, såvida intet oförutsett inträffade. Bränslekommissionens
synpunkter utlades ytterligare i ett radioanförande den 11 september av
kommissionens huvudsekreterare jägmästare Erik W. Höjer.
Den 15 oktober kungjordes beslag på all ved, vilket dock icke åtföljdes av den
av statsrådet Domö i juli som utomordentlig betecknade allmänna
vedransoneringen. Bränslekommissionens ordförande, jägmästare Erik Lundh, talade till
svenska folket och sade bl. a.: När beslag på ved från och med i natt mera allmänt
genomföres och vedhandeln i samband därmed i sin helhet underkastas reglering,
vill jag först betona, att dessa åtgärder inte vidtagits därför att det just nu skulle
ha uppstått någon akut kris på vedmarknaden. Vår bränsleförsörjning är i dag
inte sämre än när bränslekommissionen för en månad sedan utsände sin
kommuniké. Tvärtom har den varma hösten och den sista tidens gynnsamma kol- och
koksimport varit ägnade att sedan dess stärka vår beredskap för den stundande
vintern. Men det måste avverkas fyra gånger så mycket som under normala tider,
vilket blir en mycket hög siffra. Här rör det sig om hundratusentals producenter,
och det har inte inom skogsbruket funnits lika starka ekonomiska organisationer
som de, vilka inom livsmedelsproduktionen verkat samordnande och
sammanhållande.
Beslaget och handelsregleringen hade länge och sorgfälligt förberetts, framhöll
jägmästare Lundh. Man hade inte velat göra strängare ingripande än som var
nödvändigt för att vinna de uppställda syftena, och man hade sålunda i nuvarande
läge inte ansett behövligt att skrida till en allmän vedransonering.
»Ett nytt statsingripande har ytterligare beskurit det fria näringslivet», skrev
Svenska Dagbladet efter kungörelsen om vedregleringen. »Det kan icke bestridas,
att ett statligt handelsmonopol införts, låt vara att det icke utövas direkt utan
medelst anlitande av tidigare inom vedhandeln arbetande organisationer och
enskilda firmor.» Naturligtvis hade det varit bättre, om den nu genomförda
skärpningen icke behövt tillgripas, men ett fasthållande vid vedregleringens första
utformning hade icke längre varit tillrådligt. Åtgärden finge betraktas som »en
kristidslagstiftning, vilken, liksom så många andra, ansetts nödvändig. Dessbättre har
den på förhand utstämplats som en krisprodukt, vilken skall avvecklas, så snart
normala tider återkommit».
Då vintern 1941 höll sitt inträde, möttes den av kompakta vedtravar, vilka satte
en helt ny prägel på många vyer i städer och samhällen. Vi sluppo frysa, och långa
perioder av mildväder lindrade dessutom bränsleåtgången. Varmvattnet till det
stora julbadet kom enligt planen och njöts med eftertryck.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
