- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Nittonde årgången (händelserna 1941) /
116

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1941. Av professor Torsten Thunberg - Moderna vapen mot blodpropp. Heparin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är emellertid ej endast efter operationer som blodpropp hotar. Så kan vara
fallet snart sagt efter varje sjukdom, som kraftigt nedsätter allmäntillståndet, vid
långvarigt sängläge samt vid förlossning och barnsäng.

Läkekonsten har länge stått skäligen hjälplös inför den komplikation, som
blodpropp innebär. Det senaste decenniet har emellertid ställt till vårt förfogande ett
medel i kampen mot blodproppsbildningen, vilket för varje år fått större och
större användning, ett medel, som går under namnet heparin.

Det var den amerikanske fysiologen William Howell, alltjämt verksam vid det
berömda John Hopkins-universitetet i Baltimore, som för ett kvarts sekel sedan
ur lever lyckades framställa ett ämne med förmåga att ■— bragt tillsammans med
blod i ett provrör eller insprutat i kretsloppet — förlångsamma eller förhindra
blodets koagulation. Efter leverns latinska namn, Hepar, fick det nyupptäckta
ämnet benämningen heparin.

Fysiologer och farmakologer hälsade upptäckten med glädje. Den skänkte dem
ett användbart medel vid laboratorieförsök, där blodets koagulation skulle
förhindras. Ämnet stod emellertid till förfogande i alldeles för små mängder för att
det skulle få betydelse för praktisk läkekonst. Sådant det först framställts,
innehöll det f. ö. föroreningar av icke önskvärd verkan. En vändning i detta
förhållande inträffade emellertid år 1933, då det lyckades en grupp läkare vid
Toronto-universitetet i Kanada att framställa heparin i större skala och av användbar
renhetsgrad. Nu dröjde det f. ö. ej länge, innan heparinforskningen vann insteg även
i vårt land tack vare med. dr Erik Jorpes vid Karolinska institutet. Det var på
hans initiativ som den stora apoteksvarufirman Vitrum i Stockholm upptog
framställningen av heparin. Framför allt har Jorpes förtjänsten av att ha utrett
hepa-rinets kemiska sammansättning. Jorpes fann, att heparin är nära släkt med den
av C. Th. Mörner i Uppsala i broskvävnad upptäckta kcindroitin-svavelsyran.
Närmare angivet har heparin karaktären av en mukoitin-poly-svavelsyra med ej
mindre än 40 procent svavelsyra ingående i substansen. Det är också tack vare
Jorpes, som vi nu disponera heparin utan biverkningar. Framställningen av
100-procentigt heparin blir emellertid för dyr, och för den praktiska läkekonsten är
preparat av mindre renhetsgrad och därför billigare tillräckligt.

Tack vare Jorpes har vårt land blivit heparinforskningens främsta centrum.
Det ena viktiga resultatet efter det andra har vunnits av de arbetslag, som bildats
på bas av Jorpes’ grundläggande insats. Här må erinras om Hjalmar O. Holmgrens
och O. Wilanders klarläggande av att det är Ehrlichs »mastceller:», som äro
bildningsställena för heparin. Dessa celler ligga litet varstans i kroppen runt de smärre
kärlen, sålunda även kring leverkärlen. Av dem bildat heparin övergår direkt i
blodbanan eller i vävnadssaften mellan kapillärerna. Under alla normala
förhållanden blir sålunda blodets heparinhalt tillräckligt hög för att hålla det flytande
men ej högre än att blodet bibehåller förmågan att koagulera, då ett kärl skadas
och blödning inträffar. Blir tillförseln av heparin för liten eller uppstå
motverkande ämnen i blodet, kan emellertid blodets levringstendens ta överhanden och
blodpropp bli följden.

Redan år 1930 framkastade Howell tanken på heparins användande för att
motverka blodets stegrade levringstendens vid vissa sjukdomstillstånd och
komplikationer. Vid denna tid fanns emellertid ingen möjlighet att realisera den’ tanken.
Den omsattes i verklighet först efter ytterligare fem år och då ungefär samtidigt
i Kanada och i Stockholm, där dr Crafoord tog initiativet. Sedan dess har
teoretisk och praktisk heparinforskning bedrivits med allt större intensitet, dels i
Amerika, dels i Sverige. Alltjämt har man det intrycket, att Sverige behåller sin
plats i täten.

En god föreställning om vad praktisk läkekonst vunnit genom införandet av
heparin i läkemedelsarsenalen ges av förhandlingarna från det möte för diskus-

’116

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:07:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1941/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free