Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk litteratur 1941. Av Gösta Attorps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otillfredsställande abstraktioner. Det förnämsta i Einar Malms »Ankargrund»
utgjordes av de ypperliga roslagsmålningarna. Gabriel Jönssons »Kustland» ägde
hela den artistiska säkerheten från poetens ungdomsdiktning och därtill en ny
ömhet och tacksamhet; den intima förtroligheten med natur och människor gav den
en särskild charm. Carl-Erik af Geijerstams »Bortom ordens skyar» bör nämnas.
Av Ebba Lindqvist förelåg »Röd klänning».
Reseskildringarna voro av naturliga skäl inte många: av dem från utländsk
botten kan man inskränka sig till att anföra Alva och Gunnar Myrdals »Kontakt med
Amerika», ett mångsidigt och stimulerande verk. »Englands väg» av K. G.
Bolander innehöll bland annat erfarenheter av London i krig. I böcker om svensk natur
och svenska bygder märkte man ofta något av en ny ton: inför den stora
ovissheten hade det egna blivit kärare och kommit närmare. Prins Wilhelms »Fritt land»
andades en varm och äkta kärlek till det svenska, liksom även Sten Selanders »Den
gröna jorden». Marika Stiernstedts »Riksäpplet», en bok från Uppland, präglades
av författarinnans fina flärdlöshet. De mest personliga partierna i kyrkoherde
Carl Areskogs postuma »En bok om Öland» vittnade vackert om den evangeliska
och linnéanska anda som blommat i svenska prästgårdar. Med »Södermanland»
fortsatte Mårten Sjöbeck sitt stort anlagda försök att i sin märkliga serie
landskapsböcker skapa en det svenska kulturlandskapets historia. Som början på en väldig
reseskildring i tiden kan betraktas Gustaf Näsströms av ovanlig
framställningskonst präglade »Forna dagars Sverige». Martin Rogberg skördade mycket
erkännande för sin friska bok »Livet på sex tunnland». Sven Barthels »Äventyrens värld»
hade sin förtjänst i skärgårdsskisserna.
Främst bland memoarer och minnesböcker kom Verner von Heidenstams efter
döden utgivna »När kastanjerna blommade», ett av den svenska litteraturens
skönaste prosaverk. Av den store diktarens litterära kvarlåtenskap utgavs även
»Tankar och utkast». Gustav Cassel utgav andra delen av sin mäktiga ekonomiska
självbiografi »I förnuftets tjänst». Vidare böra här nämnas Ernst Norlinds
»Franciscus-år», Mia Leche-Löfgrens »Så var det då», Valfrid Spångbergs »Mina femti
journa-listår» och Anna Lindhagens efterlämnade »Vad vi tänkte». I »Mårbacka och
övra-lid. Ny samling» berättade 41 författare minnen av Selma Lagerlöf och Verner von
Heidenstam. »Mest om Albert Engström» var en fängslande personlig
dokumentsamling av 28 bidragsgivare om en man som stått — och står — sällsynt levande för
det svenska folket.
Essavistiken och litteraturhistorien bjödo många haltfulla verk. Samlingsboken
»I angeläget ärende» av tretton ledande svenska författare framträdde som en
modern postilla och samtidigt en beredskapsskrift. Uppsatserna i Ragnar Josephsons
»Tidens drama» präglades av den mångsidighet, idérikedom och fina blick som
man kunde vänta. Knut Hagberg utgav »Tutanchamons dödsmask», vars essayer
med djup förtrogenhet behandlade anglosaxiska humanister, förkunnare och
statsmän samt »Från Aristoteles till Brehm», en vacker bok om några blad ur
djurskildringens historia. Av Gotthard Johanssons hand förelåg »Kritik», vittnande
om frodigheten och den stora linjen i hans syn. Sven Stolpe publicerade »I
smältdegeln». Henry Olssons »Den unge Snoilsky» betecknades av Fredrik Böök som ett
arbete värdigt både författaren och föremålet. Mycket erkännande skördade även
Anton Blancks »Bellman vid skiljovägen» samt Olle Holmbergs »Sex kapitel om
Stagnelius». En akademisk minnesteckning, där det litteraturhistoriska elementet
saknades och huvudvikten lades vid ett försök till samvetsgrann värdering av de
poetiska resultaten, var Bo Bergmans »Bernhard Elis Maljnström». Två böcker om
Dan Andersson utkommo: den ena av Anne-Marie Odstedt och den andra, som på
vissa punkter rönte gensagor, av Waldemar Bernhard. Kulturhistoriska
tidsmålningar mötte man i Alice Lyttkens »Svensk kvinna».
’144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
