Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruk och livsmedelsproduktion 1941. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 öre, varför den totala höjningen för konsumtionsmjölk uppgick till 2 öre.
Samtidigt skulle bidraget för produktmjölk höjas från 1 till 1,5 öre. Då bidraget i
realiteten redan utgjort 1,35 öre, blev denna höjning mycket obetydlig eller i vissa
fall, på grund av ökade mejerikostnader, ingen alls. Med hänsyn till att
konsumtionsmjölken endast utgör cirka en tredjedel av hela mjölkförsäljningen skulle den
generella prishöjningen, utslagen på all försåld mjölk, utgöra endast cirka 1 öre.
Av 45 mill.-anslaget beräknades 28 mill. kr. åtgå för differentieringen av
mjölkpriset. Enligt beslutet om denna rörliga del av anslaget kan summan höjas till 36
mill. kr. eller bli lägst 20 mill. kr., beroende på om mjölkproduktionen understiger
resp. översteg en under tiden oktober 1941—maj 1942 kalkylerad mjölkinvägning
vid mejerierna.
Trots den stränga hushållningen och alla ansträngningar att stimulera
produktionen kunde det dock icke hindras, att försörjningsläget allvarligt försämrades
under 1941. En inom livsmedelskommissionen gjord jämförelse med sju andra
europeiska länder visade sålunda, att det bland dessa för närvarande endast fanns ett
land, som hade mindre ransoner av bröd och övriga spannmålsprodukter än
Sverige. I fråga om matfett lågo vi också sämre till än de flesta länder, och beträffande
de viktiga livsmedlen kött och fläsk visade tabellen, att ett par länder icke hade
någon ransonering alls.
Dess bättre kunde dock det svenska folket vid årsslutet med ganska stor
förtröstan gå det nya skördeåret till mötes. Visserligen var det då ännu förborgat, vad
detta skulle bära i sitt sköte, men tecknen lovade dock gott. Den nya parollen att
öka arealen för höstsäd hade icke förklingat ohörd utan en tydlig ökning kunnat
konstateras. En fortsatt övergång från vete till råg var även märkbar, vilket under
normala förhållanden visserligen innebär lägre medelskörd men dock större
säkerhet mot missväxt. Väderleken för höstsådden hade också i stort sett varit
gynnsam, varför höstsäden gick in i övervintringen väl förberedd. Detsamma kunde
även sägas om de ömtåliga förstaårsvallarna. För vinterns animaliska produktion
innebar visserligen foderknappheten ett svårt hinder, men tack vare
fodercellu-losan och annat nödfoder visade sig nedgången i mjölkproduktionen under årets
sista månader mindre än man haft anledning befara på grund av den svaga
foderskörden och den hämmade kraftfoderimporten.
\
’185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
