Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musikaliska tilldragelser 1941. Av Kajsa Rootzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närlig seger. Ty även om genombrottsverket »Jenufa» inte skulle kunna räknas
som Janaceks absolut originellaste musikdrama, så kan det väl anses som hans
mänskligt starkaste och mest omedelbara, och dess egenartade kraft gjorde sig fullt
gällande i den utformning det här fått under Kurt Bendix’ musikaliska ledning, i
Harry Stangenbergs regi och med Brita Hertzberg, Gertrud Pålson-Wettergren,
Einar Beyron och Set Svanholm i huvudrollerna. I viss mån ännu märkligare blev
emellertid höstens upplevelse av Musorgskijs mysteriebetonade folkopera
»Hovansj-tjina». Som på en gång dirigent och regissör hade nämligen här den rysk-norske
gästen Issay Dobrowen fått till stånd en föreställning så helgjuten och så
finmejs-lad, så stämningsmättad och skiftningsrik, att den utan tvekan kunde räknas till
det bästa och vackraste Kungl, teatern haft att ge. Dessbättre blev den också en
solid publikframgång, och för i synnerhet en av de uppträdande var den av
genomgripande betydelse: Léon Björker vann här sin dittills största seger som
musikdramatisk artist.
Av jämförelsevis ringa värde var årets svenska tillskott till repertoaren: Kurt
Atterbergs »Aladdin», som uruppfördes den 18 mars. Kompositören hade, trots
anknytningar till Rimskij-Korsakovs orientalism, inte lyckats skapa riktig stämning
kring sitt motiv, hans musik saknade expressivitet ocli inre sammanhang med
sagans säregna situationer och flöt fram mest bara som ett slags anteckningar i
marginalen, ibland t. o. m. rätt godtyckliga sådana. Ännu svagare var emellertid det
verk — »Lips» — varmed den tyske schlagerkompositören Peter Kreuder i
september debuterade som musikdramatiker, en uppblåst operakomedi vars framförande
(med Sven-Olof Sandberg i titelrollen) måste betecknas som en lika oförsiktig som
misslyckad spekulation av Kungl, teaterns ledning. Vårsäsongens operettpremiär
(i maj) kunde däremot inregistreras som en festlig tilldragelse; i Ragnar
Hyltén-Cavallius’ regi hade Imre Kàlmàns »Grevinnan Mariza» blivit en anslående livfull
och färgrik föreställning med gästspelande Margit Rosengren och Einar Beyron i
centrum.
I januari introducerades tre nya baletter av den finländske koreografen George
Gé: »Armidas paviljong», »Balen» och »Den eviga lågan». Månaden därpå
återupptogs Verdis »Maskeradbalen» på spellistan, snart följd av en repris på Rossinis
»Barberaren i Sevilla», bådadera musikaliskt ledda av den italienske
gästdirigenten Vittorio Gui, och under hösten kompletterades den stående repertoaren med
nyinstuderingar av Mozarts »Don Juan» (med Sigurd Björling i huvudrollen) och
»Trollflöjten», Massenets »Thals» (med Hjördis Schymberg i titelpartiet) och
Thomas’ »Mignon». I november bjöds på ett intressant gästspel av Hamburgs
Statsopera, som under Hans Schmidt-Isserstedts dirigentskap framförde Webers
»Friskytten». Enskilda gäster under året voro utom de redan nämnda: Leo Blech,
Armas Järnefelt, Jussi Björling, Carin Carlsson, Jenny Hasselquist, Torsten Ralf och
Ingalill Söderman. Som debutanter framträdde Märta Delin och Rödja Persidsky.
I Konsertföreningen var den fasta musikaliska ledarplatsen efter Fritz Busch
alltjämt vakant en tid, men fr. o. m. hösten fungerade förutvarande
konsertmästaren Carl Garaguly som tillförordnad förste dirigent, för skolkonserterna
sekunderad av Adolf Wiklund. Ett antal konserter hade anförtrotts åt Tor Mann, en leddes
av Charles Barkel, och för övrigt dirigerade Hermann Abendroth (f. f. g.), Ernest
Ansermet, Vittorio Gui (f. f. g.), Franz von Hoesslin, Erland von Koch och David
Åhlén. Som solister framträdde bl. a. pianisterna Sven-Gunnar Andrén, Wilhelm
Backhaus, Greta Erikson, Annie Fischer, Ingebjörg Gresvik, Anna-Lisa Hellekant,
Hans Leygraf, Ingemar Liljefors, Stig Ribbing, Robert Riefling, Töre Wiberg, Olof
Wibergh och W. Witkowsky, violinisterna Lince Berglund, Tage Broström (f. f. g.),
Joel Hedén, Hans Jensen (f. f. g.), Sven Karpe, Georg Kulenkampff, Wanda Luzzato
(f. f. g.), Wolfgang Schneiderhan (f. f. g.), Emil Telmanyi, Ernst Törnqvist och
Endre Wolf, cellisterna Carl Christiansen, Tibor de Machula (f. f. g.), Gunnar
’192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
