Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teateråret 1941. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teateräret 1941.
Av STEN SELANDER.
I Dramatiska teaterns annaler måste 1941 inskrivas som ett underverkens år. Ty
när har det förut hänt, att de stora succéprogrammen varit svenska original,
som i ett eller ett par fall rent av haft debutanter till upphovsmän?
Raden av svenska pjäser inleddes med Hjalmar Bergmans »Farmor och Vår
Herre», som också var teaterns öppningsprogram för året. Själva överföringen
från roman till skådespel hade visserligen på ett f. ö. mycket händigt sätt utförts
av de båda engelsmännen C. och A. Napier under medverkan av Stina Bergman;
men den verklige dramatikern var dock Hjalmar Bergman själv. Det var hans
repliker som levde, hans människoteckning som gav figurerna en sådan påtaglighet och
häpnadsväckande scenisk energi, hans dramatiska instinkt som redan i romanen
dragit upp de självklara linjerna för det ovanligt verkningsfulla teaterstycket.
Föreställningen dominerades främst av Tora Teje, som här äntligen fått en roll sådan
som hon och hennes publik länge väntat på. Alla nyanser hos Farmor —
hårdheten och den tyranniska, olyckliga kärleken till sonsonen Nathan, förhävelsen och
förkrosseisen — kom fram i denna tolkning, som inte bara föreställde, utan var en
Vinjettbilden visar Uno Henning och Lars Hanson i »Döbeln», Anna Lindahl och Olof Widgren i
»Gudarna le» samt Georg Funkquist och Inga Tidblad i »Som folk är mest», alla på Dramatiska
teatern.
’196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
