Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rundradion 1941. Av fil. lic. Sven Wilson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rundradion 1941.
Av fil. lic. SVEN WILSON.
Detta blev åter ett rekordår för svensk rundradio. Sverige, Danmark och Storbritannien liade
länge kämpat om tätplatsen bland Europas radioländer. Så småningom distanserade de två
små nordiska länderna den brittiska stormakten. Danmark tog till en början ledningen och behöll
den under flera år. Då statistiken för 1940 i början av januari 1941 blev färdig, visade det sig
emellertid, att Sverige gått upp på första plats. Sverige var Europas radioland nr 1. Med sina
1 478 375 licenser och en licenstäthet av 231,9 per 1 000 invånare kunde vårt land icke göras den
rangen stridig av något europeiskt och förmodligen icke heller av något annat land i världen.
Det är egentligen förbluffande, att Sverige med sin för rundradio ingalunda lämpliga geografiska
struktur och den därmed sammanhängande svårigheten att ge alla landsdelar en fullt acceptabel
avlyssningsmöjlighet kan lia nått denna ledande ställning, men svenskarna äro kulturellt
högtstående, äro intresserade radiolyssnare och ha en hög ekonomisk standard, som ger god avsättning
för goda apparater.
Den ledning, som Sverige skaffade sig vid årsskiftet 1941, hölls utan svårighet under hela året.
Licensantalet steg alltjämt, även om kurvan av naturliga skäl blev mindre brant. Licensökningen
måste givetvis avtaga, ju närmare man kommer mättnadsgränsen. Men redan den 8 april kunde
Radiotjänst med pukor och trumpeter förkunna, att siffran 1 500 000 licenser hade passerats. Detta
skedde på dagen fyra år efter festen för den millionte licensen. Årets jubileum i radio blev en
minnesvärd utsändning. Ett paradprogram med stjärnartister fyllde tiden mellan kl. 19.30 och
22.00, varvid direkta sändningar från olika studios i landet avlöste varandra. Bland de
medverkande märktes biskopen i Linköping, en av De Aderton i Svenska Akademien, Tor Andræ, som
sammanfattade sin syn på radions arbete på följande sätt:
»Vi vilja vara fria och känna oss fria, även som radiopublik. Det har den svenska
radioledningen, såvitt jag vågar bedöma, verkligen insett. Radion har icke fått bli en plattform för en enda
riktning, en sak, ett parti, en sekt. Den avspeglar så långt möjligt hela vårt samhälle sådant det
verkligen är, med skäligt utrymme åt alla skilda intressen, åsikter och tycken. Man får ett starkt
intryck av att den svenska radion verkligen, så gott sig göra låter, söker ge var och en sitt.
Därmed hävdar den i själva verket den demokratiska frihetens ideal, då den vill bereda oss
möjligheter att inom den samtida kulturverksamheten välja var och en den sfär, den andliga värld, där
han känner sig mest hemma. Den svåra uppgiften att här skipa rättvisa mellan skilda anspråk
och meningar har nog radioledningen i det stora hela fyllt så lyckligt som man i denna
ofullkomlighetens värld kan begära. Det erkännandet borde vi lyssnare kosta på oss vid detta jubileum.»
Biskopens uttalande kunde anses typiskt för såväl radioledningens som radiolyssnarnas
uppfattning om svensk radios uppgift i de svenska nationella demokratiska strävandena under ett år
av krig och kris. Programmen fingo också sin prägel av denna uppfattning.
Kriget och krisen satte naturligtvis under 1941 allt tydligare spår i radions program. I ännu
större utsträckning än tidigare begagnade sig den svenska regeringens ledamöter av radions
möjligheter att skapa kontakt mellan regering och folk. Statsministerns och utrikesministerns
klarläggande radioanföranden om Sveriges inre och yttre politik voro förvisso icke de enda bevisen
på att året 1941 gick i den internationella krisens tecken. Radion blev alltmer ett
upplysningsinstrument om krisens verkningar och om arbetet på att lösa krisproblemen. Det gick knappast en
dag utan att hallåmannen före kvällsnyheterna förutskickade, att meddelanden från
livsmedelskommissionen eller någon annan kriskommission var att vänta efter väderleksrapporten. Det ville
nog synas som om kommissionerna ofta alltför flitigt lade beslag på radions sändningstid för
detaljerade meddelanden om sina åtgärder. Men radion är ju nutidens snabbaste
kommunikationsmedel.
Brett upplagda propagandakampanjer fingo hjälp och effektivt stöd av radion. Man kan med
skäl fråga, om 1941 års försvarslån kunnat göra en sådan succé utan radions medverkan. Det är
’214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
