Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk krishushållning 1942. Av redaktör K. O. Hammarlund - Bränslebehovet ställde ökade krav på skogsägare och skogshuggare - Textilrcmsoneringen fungerade tillfredsställande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sticktorven visades en stegring
jämfört med föregående år. En omständighet,
som verkade hämmande på
torvproduk-tionen, var bristen på arbetskraft, men
detta problem kastade sin skugga över
långt större områden, framför allt över
hela bränsleförsörjningen.
Bränslekommissionens
huvudsekreterare, överjägmästare Höjer, framlade i
november en rad synpunkter på skogens
behov av arbetskraft. Han framhöll, att
avverkningsprogrammet krävde omkring
20 % mera arbetskraft än föregående år.
Den förut omtalade sommaravverkningen
för att skapa ett regleringslager hade icke
kunnat klaras, och man nödgades därför
inrikta sig på att åtminstone genomföra
det ordinarie avverkningsprogrammet i
full utsträckning. Bränslekommissionen
uppställde 40 miljoner kbm som ett
minimikrav, och i betraktande av den
stadigt sjunkande kurvan för importen av
kol och koks kunde man inte säga att
detta mål satts för högt. Den vid tillfället
sista tillgängliga månadssiffran visade
en summa av 50 000 skogshuggare, medan
antalet enligt beräkningarna borde ha
uppgått till 75 000 man. Vi kunna i år icke nöja oss med att vid
avverkningssäsongens slut konstatera, att planerna icke kunnat fullföljas, förklarade överjägmästare
Höjer. Vad som förlorats det ena året kan icke tagas igen det andra.
Bränslekommissionen följer därför med utomordentligt intresse alla
arbetsmarknadskommissionens åtgärder för att anskaffa arbetskraft och söker i sin mån bidraga till att
de bli så effektiva som möjligt för bränsleförsörjningen.
Textilrcmsoneringen fungerade tillfredsställande.
Textilransoneringen trädde i kraft den 7 januari med en ransoneringsperiod,
som sträckte sig ända till den 1 juli 1943. Konsumenterna indelades i olika
kategorier efter kön och ålder, och tilldelningen baserades på en poängberäkning.
Inköpskortet omfattade dels kuponger, som gällde för inköp av vilken ransonerad
textilvara som helst, dels kuponger, som gällde för inköp endast av vissa varor,
främst yllevaror. Tilläggskort kunde erhållas bl. a. av personer, som på grund av
sitt arbete voro i behov av större tilldelning än den normala, ocli extra tilldelning
kunde medgivas i särskilda fall, t. ex. vid bosättning.
För genomförandet av regleringen inrättades ett särskilt organ,
textildelegationen, med representanter för livsmedels- och industrikommissionerna samt
sakkunniga från textilbranschen. I en återblick på ransoneringens första år
konstaterades i »Från departement och nämnder», att anordningarna i stort sett fungerat
tillfredsställande. Ransonerna voro förhållandevis rikligt tilltagna, och för större
delen av befolkningen hade ransoneringen icke medfört någon kännbar
inskränkning. Det visade sig också, att periodens längd, som från många håll kritiserats,
var riktigt avvägd. Genom att man fastställt perioden till 1% år uppnåddes en
relativt stor valfrihet vid inköpen av textilvaror. Klagomålen över ransoneringen
Situationen här ovan är en bilil ur
stockholmsskräddarens vardagsliv hösten 1942:
kupongbrist och kvalitetsnöd hade gjort
storskräddaren till ambitiös ändringsskräddare
och högt betrodd garderobskonsulent.
Kamgarnet av förkrigskvalitet, som för ett par år
sedan blev kostym åt herrn, fick nu börja ett
nytt liv som tailormade åt frun —- såvida
den inte helt enkelt fortsatte som vänd kostym.
(Teckning av Chatham.)
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
