Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk krishushållning 1942. Av redaktör K. O. Hammarlund - Textilrcmsoneringen fungerade tillfredsställande - Industri — byggnadsverksamhet — gummi — trafik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade efter hand också blivit allt färre.
Genom en rad tilläggsbestämmelser
lämpades vid olika tillfällen regleringen efter
de vunna erfarenheterna.
Industri — byggnadsverksamhet —
gummi — trafik.
Vad industrivarorna beträffar var
produktionsnivån för järn och stål hög, men
efterfrågan var också stark, och
industrikommissionen måste i allt större
omfattning ingripa för att säkerställa
leveranserna till ändamål, som bedömdes vara av
särskild vikt. Produktionen av koppar
täckte med hjälp av skrottillgången den
begränsade förbrukningen, som uppgick
till 43 %, jämfört med år 1939.
Framställningen av aluminiumoxid vid
Kubikenborg kom försörjningsläget att ljusna i
fråga om aluminium. Beträffande bly
vallandet, enligt vad statsrådet Gjöres
meddelade vid »informationsriksdagen» i
november, alltjämt beroende av importen
från Tyskland, men enligt föreliggande
program skulle Sverige år 1944 av egen
produktion kunna täcka behovet av bly
till ungefär hälften av 1939 års
förbrukning. I fråga om tenn var läget mycket kritiskt, ransoneringen måste helt bygga
på inneliggande lager, och en sträng begränsning av konsumtionen var också
genomförd.
Byggnadsverksamheten hade under året att kämpa med materialsvårigheter. Tack
vare användningen av ersättningsbränslen vid cementfabrikerna kunde dock
handelsregleringen av E-cement upphöra i februari, medan däremot ransoneringen
av portlandscement fortfarande upprätthölls. På tegel uppstod knapphet genom
en onormalt stor åtgång, särskilt för militära ändamål, men åtgärder vidtogos för
att möjliggöra tegelbränning i vidgad omfattning även under vintern. Förseningar
vållades i bostadsbyggandet, och på sina håll såg det rätt bekymmersamt ut vid
oktoberflyttningarna, då tillgången på lägenheter inte motsvarade efterfrågan.
Gummit var under året föremål för sträng hushållning, och en någorlunda
nöjaktig försörjning var endast möjlig tack vare den förhållandevis goda tillgången
på gummiskrot. Gummifabrikerna regenererade detta skrot och framställde med
hjälp av relativt obetydliga mängder rågummi produkter, som fyllde ganska högt
ställda anspråk. En uppsamlingskampanj för gummiskrot pågick under sommaren
och gav värdefulla resultat, men det framstod dock som en tvingande
nödvändighet att söka säkerställa tillförseln av ytterligare råvara. Avtal om leveranser av
syntetiskt gummi, s. k. Buna, träffades med Tyskland, och de första partierna
nådde mot slutet av året de svenska fabrikerna.
Omfattande arbeten pågingo för att undersöka möjligheterna att framställa ett
inhemskt gummi. Efter industrikommissionens uppdrag utarbetades på grundval
av den amerikanska syntesen av neoprengummi en framställningsmetod i labora-
En affisch, som av Svenska
smörjoljeimpor-törers förening sändes ut till landets
industrier och verkstäder.
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
