Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utlandet. Av fil. dr Sven K. Stockman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inom de krigförande europeiska länderna var vad man skulle kunna kalla den
expansiva perioden i stort sett avslutad. Hela produktionsapparaten var tagen i
anspråk, arbetskraften fullt sysselsatt samt kända och tillgängliga råvarutillgångar
i allmänhet helt utnyttjade. Vägen till ytterligare produktionsökning måste i
fortsättningen i huvudsak gå över en — redan tidigare påbörjad — rationalisering av
den befintliga organisationen. I Förenta staterna, som ju först i slutet av 1941
inträdde såsom krigförande makt, hade man ännu ej hunnit så långt. Tillgången på
arbetskraft var, åtminstone under årets förra del, tillfredsställande, men den
snabba expansionen av krigsproduktionen medförde stora svårigheter, ej minst
vad beträffar de olika produktionsgrenarnas anpassning till varandra. I alla
länder var tillgången på råvaror otillräcklig och bristen på vissa varor skärptes under
året till följd av krigsutvidgningen. Transportproblemet, framträdande i en
utpräglad brist på transportmedel, tillspetsades i de flesta länder än mer. Den
internationella handeln påverkades givetvis av varubristen och utvecklade sig alltmer till ett
slags strängt reglerat bytesförfarande. Den minskade produktionen för civila
ändamål medförde ett ökat missförhållande mellan köpkraft och tillgång på
konsumtionsvaror. Kontrollen över priserna måste som följd härav ytterligare skärpas, och
frågan om allmänt s. k. pris- resp. lönestopp, eventuellt i samband med
tvångssparande, trädde alltmer i förgrunden.
Kapitalförstöringen fortskred under året, dels som en fortsatt förbrukning av
tidigare sparat kapital, dels i form av skadegörelser genom krigshandlingar. Huru
stora de senare voro låter sig ej fastställa, men att de mångfaldigt överstego
föregående världskrigs är säkert. Förstörelsen, vilken tidigare främst drabbat de
allierade, gick under året, som följd av dessa makters ökade styrka i luften, i stigande
omfattning ut över axelmakterna. Särskilt blevo västra Tysklands industriområden
tidvis hårt utsatta, och mot slutet av året riktades kännbara slag även mot
italienska hamnar och industriorter.
Bristen på statistiskt material lägger liksom 1941 hinder i vägen för en tillförlitlig
siffermässig belysning av det ekonomiska läget under året. Man får i många fall
nöja sig med approximationer eller uppskattningar, vilka ej kunna verifieras
genom officiella statistiska uppgifter (i det följande återgivna siffror måste därför i
en del fall betraktas som osäkra).
Den dominerande faktor, som låg bakom alla statsfinansiella åtgärder under
1942 liksom under de tidigare krigsåren, utgjordes av krigskostnaderna. Dessa
kunde endast till en del täckas genom skatter, resten måste upplånas.
Kapitalmarknaden blev därför praktiskt taget helt reserverad för statliga behov, men de
löpande besparingar, som kunde ställas till förfogande, voro ej tillfyllest. Trots den
starka nedpressningen av den civila konsumtionen blev en avsevärd förbrukning
av tidigare sparat kapital nödvändig. Enligt, visserligen mycket osäkra,
beräkningar måste i de krigförande europeiska länderna utgifter motsvarande upp till
30 % av nationalinkomsten täckas genom kapitalförbrukning. T. o. m. i Förenta
staterna räknade man mot slutet av året med att de sammanlagda militära och
civila utgifterna började överstiga nationalinkomsten. Även i Tyskland ägde en
avsevärd kapitalförbrukning rum, men landet intog en särställning i så måtto, att de
ockuperade länderna tvingades lämna i förhållande till sina möjligheter enorma
bidrag till fyllandet av tyska behov.
Den statliga skuldsättningen fortsatte att stiga i snabb takt. Av diagram I framgår
den officiellt redovisade statsskuldens utveckling i några länder sedan juni
1939. Ränteläget var i stort sett oförändrat. Den svagt fallande tendens, som
kännetecknade 1941, hade doc.k upphört, såsom framgår av diagram II.
Vad penningmarknaden angår märktes en fortsatt ansvällning av
sedelcirkulationen i alla länder. Liksom tidigare var den störst i de av kriget direkt berörda
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
