Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk litteratur 1942. Av Gösta Attorps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fessor H. S. Nyberg, den store
orientalisten. Årets minnespenning var präglad
över Gustaf Cederström, karolinernas
målare, vilkens minnesteckning skulle ha
författats av Silfverstolpe. Detta
högtidssammanträde var det första i Svenska
akademiens historia till vilket samtliga
medlemmar hade infunnit sig.
År 1942 gjorde den svenska litteraturen
ytterligare en förlust: Ludvig Nordström
avled detta år. Om honom finna årsbokens
läsare en särskild artikel i avdelningen
Märkligare dödsfall i Sverige.
I recensioner i december 1942 kunde
man ibland möta uttryck som detta:
»denna dåliga romanhöst». Var det ett
berättigat omdöme? Det beror på hur inan
räknar. Det är visst och sant att det kom ut
alltför många medelmåttiga romaner: den
genomsnittliga standarden var inte hög.
Vidare släpptes fram en rad debutanter
med mycket svaga förstlingsverk. En
större återhållsamhet skulle härvidlag vara
att anbefalla. Man gör inte litteraturen
någon tjänst genom att söka kreera
författare som åtminstone ännu inte äro
några författare. Allt detta kan synas
berättiga det nyss anförda betyget, men
glädjande nog kom det också ut romaner
av en kvalitet som fångade intresset.
Främst bör man kanske nämna Gustaf
Hellströms »Kärlek och politik». Det har
sagts om den att dess politik intresserar
mer än dess kärlek. Men då betyder
politiken här hela spelet av krafter inom det
engelska samhälle för ett par decennier sedan, vars karakteristiska företrädare
Hellström skildrar med en hos oss enastående sakkunskap. Olle Hedbergs »Sista
sommarlovet» hade till ämne ungdomen och den första kärleken; den var ljusare
och lättare än de flesta av författarens böcker. Med »Krilons resa» fortsatte Eyvind
•Iohnson sin stora roman om den filosofiske egendomsmäklaren och kretsen kring
denne. Symboliken hos Eyvind Johnson är lika tydlig som symboliken i Mobergs
»Rid i natt», men man måste beklaga att en roman med så utomordentliga partier
inte som helhet skall vara lika lättillgänglig och delvis förlora sig i det aparta och
alltför utdragna. Fritz Thoréns »Herre med portfölj» var ett äktenskapsdrama, där
den begåvade författaren gav ett nytt prov på sin kraft och säkerhet. Med
»Attentat i Paris», en ockupationsroman, hade Marika Stiernstedt en välförtjänt
framgång". Berit Spongs »Nävervisan» var en allmogeberättelse från Östergötland, där
den episka tonen blandades med en lyrisk och ett ofantligt vetande om provinsen
kom till synes. Jan Fridegård fortsatte sin serie om Lars Hård med »Här är min
hand». Självbiografisk var likaledes Moa Martinsons »Armén vid horisonten»:
inte en roman men skildringar ur ett kärvt liv, där man gladdes åt humöret och
lärde sig något om den svenska fattigdomen. Kvick och elak var Elsa Escillius’
»Fru Dygd och Fru Lusta». Peter Nissers »Hunger» var ett omoget arbete av en
De nyinträdande ledamöterna av Svenska
akademien i samspråk före ceremonien vid
årshögtiden den 20 december: t. v. Gustaf
Hellström, t. h. Einar Löfstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
