Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teateråret 1942. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teateräret 1942.
Av STEN SELANDER.
Under 1942 spelades revy på sex Stockholmsscener året runt och på
ytterligare två under sommaren; teater av annat slag hade däremot bara fyra
scener till hemvist. Proportionerna kan förefalla egendomliga inte minst med tanke
på att teaterdirektörerna väl sällan haft så goda tider som nu; år 1942 har kanske
framför allt utmärkts av långvariga publiksuccéer även för allvarliga, litterärt
värdefulla stycken. Rekordet hålls visserligen av den amerikanska komedien
»Väninnor», som vid årsskiftet gått bortåt tre månader pä Blancheteatern; men på andra
plats kommer en så föga publikfriande pjäs som »Spöksonaten», vilken höll sig på
Dramaten över två månader. Bland övriga »långkörare» finns bara tre lätta
komedier, Sarauws »Lille Napoleon», Rose Frankens »Claudia» och kriminalkomedin
»Natten till den 17 januari»; andra pjäser, som gått någon månad eller mera, är
däremot stycken sådana som »Hamlet», »Rid i natt!», Åhlströms »Beredskap», bröderna
Capeks »I Vår Herres hage», Ibsens »Lille Eyolf», Shaws »Candida», Gorkis
»På livets botten» och Emlyn Williams’ »Sol i dimma».
Ett annat särdrag hos år 1942 var det stora intresset för svensk dramatik. Även
om man frånräknar Dramatikerstudion, vilken framförde så märkliga nyheter som
Hjalmar Bergmans »Sagan» och Bertil Malmbergs »Excellensen», stod åtta svenska
skådespel, bland dem fyra av Strindberg, på teatrarnas repertoar; och det
anmärkningsvärda är att de alla så när som på ett blivit betydande framgångar.
Dramaten började året med ett »skådespel utan hjälte», »Beredskap» av
debutanten Gunnar Ahlström: inte ett drama i vanlig mening, utan en i sin frasfria
äkthet och okonstlat folkliga ton övertygande bild av den svenska krigsberedskapens
vardag. Framförandet, i Alf Sjöbergs regi, gick helt i styckets egen, sakliga och
flärdfria anda, som varken krävde eller möjliggjorde något stjärnspel; och om man
bland de agerande bara nämner Georg Funkquists stabsfurir, Olof Widgrens grupp-
Vin jettbilden: fr. v. Anders Henrikson i »Rid i natt!», Märta Ekström och Lars Hanson i
»Spöksonaten» samt Håkan Westergren och Inga Tidblad i »Claudiasamtliga på Dramatiska teatern.
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
