Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hundsport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hundsport,
Hundsport&ret 1942 gick som det föregående givetvis till en viss grad i kristidens och
foderknapphetens tecken. De stora kennlarna reducerades, många av de små upphörde, mer eller
mindre tillfälligt. Att denna gallring dock inte var enbart av ondo märktes ganska tydligt vid den
avslutande göteborgsutställningen i oktober, där den genomsnittliga kvaliteten var påfallande hög.
Några nya, all medtävlan fördunklande stjärnor i stil med fjolårets airedale Ch. Trottens Trots
Allt eller 1939 års strävhårstax Ch. Sports Spieler framträdde inte under 1942.
En fortsatt förskjutning i uppfödar- och utställarfrekvensen mot de för armétjänst lämpade
raserna märktes också under detta år. Arméhundväsendet populariserades, och samarbetet mellan
detta, Kennelklubben och llrukshundsklubben visade sig fruktbart. Särskilt för schäfern — den
mest mångsidigt användbara arméhunden — kunde en påtaglig ökning av intresset märkas.
Delvis ett tidstecken, delvis beroende på andra, mer personliga faktorer -—- energi och gott
omdöme i ledningen — voro Svenska brukshundsklubbens anmärkningsvärda framgångar under året.
Dessa kulminerade i den i samarbete ined Arméhundväsendet ordnade uppvisningen på Gärdet
den 13 september, som samlade en publik på över 10 000 personer och fick synnerligen god press.
Denna propagandafest, som var organiserad med berömvärd fantasi och därtill hade turen att
gynnas av strålande väder, bör lia haft en högst avsevärd brukshundspopulariserande betydelse.
En för svenskt kennelväsen tämligen enastående händelse inträffade under årets senare del, då
en nv inhemsk ras preliminärt erkändes av Kennelklubben. En mindre grupp »västgötaspetsar»
visades i demonstrationssyfte på göteborgsutställningen och granskades av en tremannanämnd,
bestående av klubbens ordförande, överste Bertil Burén, sekreteraren friherre Carl Leuhusen •—
bägge spetshundsdomare — och greve Björn von Rosen, som först påpekat den lilla vallhundens
existens (Svenska Dagbladet den 6 augusti). Den sistnämnde fick av klubben i uppdrag att
utarbeta förslag till standardbeskrivning för rasen.
I eit inhemsk rasfråga av äldre datum framlades ett lösningsförslag i en understreckare i
Svenska Dagbladet av den 8 mars under rubriken »En svensk hund», vari föreslogs en
utspänning från den internationella standardtypen för gråhund av den storväxta varghundsliknande
lokaltyp, som förekommer i Jämtland och norra Härjedalen och som enligt jämtarnas mening
icke stämmer med den internationella mallen. Detta förslag antogs av Svenska spetshundklubben
vid dess årsmöte i Östersund den 20 april och diskuterades även i Kennelklubben, dock utan att
enighet ännu uppnåtts. Frågan lär komma att vidare utredas i Kennelklubben under det
kommande året.
Från specialklubbarnas verksamhet bör slutligen nämnas, att Svenska Taxklubben helt
omorganiserats och hållit två stora och uppmärksammade utställningar. Den moderna jaktvårdens
intresse för taxar och dachsbracken som drivande hundar är alltjämt i stigande.
B. v. R.
Vinjettbilderna visa I. v. västgötaspets, t. h. gråhund av gammal jämtländsk typ.
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
