Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1942 - Ludvig Nordström - Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En norrländsk industriledares tankar
om den ändade livsgärningen formade
direktör Torsten Hèrnod i en artikel
i Svenska Dagbladet, ur vilken
följande här anföres:
Norrlands, och därmed hela Sveriges,
problem kom att fånga Ludvig Nordström till den
grad, att det blev ett hans passionerade
livsintresse. Varhelst han befann sig, ständigt
återkommer han i sitt skrivande till olika
Norrlandsangelägenheter, till frågan om arbetarnas
välfärd samt till önskemål beträffande det
norrländska näringslivets utveckling. Och det
förefaller, som om han oftast var klokare och
sundare och hade vidare vyer än mången, som
brottats med problemen å tjänstens vägnar. I
sin egenskap av författare och målare använde
han kraftiga ord och starka färger med en
konstnärs rätt att göra det. Ingen var heller
likgiltig för vad han hade att säga. Ludvig
Nordström blev en profet i sitt eget land, en
oförskräckt och avhållen sådan. Han kände det
förflutna och det moderna Norrland och
norrlänningen bättre än någon annan. Från
Masugnsbyn och Kengis bruk i norr till längst i söder
var han själv känd. Det var icke bara på Ulfö
fiskeläge, lian rörde sig som hemma bland
båtar, skotar och folk, ty han var förtrogen med
det nutida fiskarskapet längs hela den långa
Norrlandskusten. Och fiskarskapet var förtroget
med honom. För läkaren och domaren, läraren
och hantverkaren, bolagsdisponenten och
arbetaren, för alla Ådalens — älvens — verksamma människor var Ludvig Nordström fängslande,
uppryckande och intressant. Mycket nytt och nyttigt, som norrlänningarna och hela Sverige för övrigt
nu veta om Norrland, skulle icke lia varit känt utan Nordströms författarskap. Mycket av det,
över vilket han spekulerat och som han på sitt originella sätt fört till torgs, skall säkerligen
uppskattas ännu mera i framtiden.
Såsom gemensamt omdöme gällde, att Ludvig Nordström var en unik och i hög
grad stimulerande företeelse samt att hans författarskap bars upp av humor,
saftig berättarglädje, okuvlig optimism och oförfärad lust att slunga ut teorier
och hugskott.
Gunnar Mascoll Silfverstolpe.
Overintendenten och skalden Gunnar Mascoll Silfverstolpe avled den 26 juni
i Stockholm.
Han var född 1893, blev fil. kand. i Uppsala 1914 och licentiat 1919. År 1918 blev
han amanuens vid husgerådskammaren och de kungliga konstsamlingarna,
intendent där 1920 och överintendent 1936. Mellan ären 1919 och 1934 var han
sekreterare i Bellmanssällskapet och var dess ordförande sedan 1940 samt dessutom
styrelseledamot i Pennklubben och sällskapet Iduns nämnd. Sedan 1926 var han
kritiker i Stockholms-Tidningen. År 1941 kallades Gunnar Mascoll Silfverstolpe
av Svenska akademien till Albert Engströms efterträdare på stol nr 18. Vid sidan
av sin ämbetsmannagärning idkade han ett betydande författarskap och utgav
jämte sin lyriska produktion även flera konsthistoriska arbeten jämte
översättningar för bokmarknaden och scenen.
Den bortgångnes minnestecknare i Svenska Dagbladet, Sten Selander, skrev
bl. a.: Gunnar Silfverstolpes lyriska alstring kan förefalla begränsad, inte bara
till omfånget — allt som allt gav han ut fem ganska tunna dikthäften —,
utan också till ämnessfären: barndomsåren, fädernegården, hembygden och
298
Gunnar Mascoll Silfverstolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
