Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1942 - Erik Agduhr - Otto von Friesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taga medicine doktorsvärdigheten i
Utrecht. Han var ledamot av
Vetenskapsakademien och medarbetade i ett flertal
utländska handböcker. Hans sista
undersökningar rörde de inre sekretoriska
organen. För desamma hade han
utarbetat en ingående metodik att bestämma
organens, de uppbyggande vävnadernas
och cellernas volym, ytor och vikt. För
viktbestämningarna använde han ett
flyktigt ämne, som sedermera visade sig
vara ett ytterst farligt levergift. Genom
inandning av detsamma tog hans lever
så småningom skada, gulsot inställde
sig och trots alla försök till hjälp fick
han betala sitt brinnande vetenskapliga
intresse med sitt liv.
Till denna korta levnadsteckning knöt
professor Gösta Häggqvist i Svenska
Dagbladet följande ord: Om Erik
Ag-duhr uppställt ett vetenskapligt
problem, skydde han ingen möda att nå
frågans lösning. Hans arbetsförmåga
var kolossal. Han var en heder för
svensk vetenskap.
Otto von Friesen.
Den frejdade runologen professor Otto von Friesen i Uppsala avled den 10
september.
Han var född 1870 och blev fil. doktor 1898 efter att ett år tidigare ha förordnats
till docent i nordiska språk vid Uppsala universitet, var t. f. professor i svenska
språket 1900—06, blev sistnämnda år e. o. professor och innehade åren 1909—35
den ordinarie professuren i ämnet. Han var ledamot av en mängd vetenskapliga
sällskap i Sverige och grannländerna, tillhörde Humanistiska fondens nämnd
och var ordförande i Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens filos.-filol.
kl. 1933—37 samt ordförande i 1936 års lärarutbildningssakkunniga. Han har
författat ett hundratal avhandlingar, uppsatser och mindre skrifter i allmän
germansk språkhistoria, got. filologi, nordisk och svensk filologi och språkhistoria
m. m. En av de aderton i Svenska akademien blev han 1929.
Docenten Carl Larsson, som stått den bortgångne nära, skrev i nekrologen i
Svenska Dagbladet bl. a.:
Otto von Friesen disputerade på en avhandling i germansk lingvistik men kom
sedan snart in på sitt specialområde runologien. Hans avhandling om runskriftens
härkomst stod oemotsagd i omkring tjugufem år, och hans teori om det grekiska
alfabetet som den väsentliga källan för runalfabetet kan alltjämt icke sägas vara
motbevisad. Hans ivriga runologiska arbeten ägnades ofta de svåraste
forskningsproblemen. Hökstenens gåtor lockade honom under hela hans verksamhet, och
han har även lämnat tolkningar av Blekinge och Bohusläns urnordiska inskrifter.
Hans sista publicerade arbete gällde den västgötska Sparlösastenen, men först
och sist bör nämnas hans översikt av Upplands runstenar, ett av den svenska
runforskningens klassiska verk. Hans Rökstenstolkning har icke blivit allmänt
antagen, men ingen kan bestrida att den är ett konstverk. Den äger det stora
konstverkets enhetlighet och fasta resning.
Otto von Friesen.
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
