Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carin Wästberg.
(Se föreg, sida.)
styrelse. Publicerade en mångfald, delvis mycket betydande tekniska och vetenskapliga uppsatser
i in- och utländska facktidskrifter. Erhöll Iron and Steel Institutes Carnegiemedalj för en
tillsammans med A. Enström författad tävlingsskrift, kallades 1919 till en av
Ingenjörsvetenskapsakademiens första ledamöter. Styrelseledamot i Svenska teknologföreningen, dess ordförande 1908,
huvudredaktör för Teknisk Tidskrift 1906—07. Ledamot av ett flertal utländska
ingenjörssammanslutningar, bl. a. Verein deutscher Eisenhüttenleute samt Iron and Steel Institute, vilket
senare anlitade honom för flera viktiga kommittéarbeten, styrelseledamot i Internationella
materialprovningsföreningen 1905—07. Död den 16 april.
John Hedström, f. 1876. Fil. dr 1903. Adjunkt vid Norra realläroverket i Stockholm 1907, rektor
vid Östermalms läroverk 1918—41. Ordförande i rektorsföreningen, medlem av Stockholms
stadsfullmäktige, iattigvårdsnämnden, biblioteksstyrelsen, direktionen för Gymnastiska
centralinstitutet m. fi. institutioner. Utövade såsom läroboksförfattare ett vidsträckt inflytande på
matematikundervisningen i vårt land, grundläggare av och mångårig redaktionsmedlem i Tidskrift för
elementär matematik, fysik och kemi, nedlade sina pedagogiska tankar och erfarenheter i ett
stort antal uppsatser i tidningar, tidskrifter och årsredogörelser. »En praktisk-administrativ
förmåga av mycket hög rang, säkert en av de på uppslag och initiativ rikaste skolchefer landet
ägde.» Död den 20 april.
Elin Falk, f. 1872. Genomgick C. H. Liedbecks gymnastikinstitut och examinerades från
Gymnastiska centralinstitutet 1895. Anställd i Amerika, England och Danmark 1895—99, lärarinna vid
Arvedsons institut i Stockholm 1900—09, gymnastikinspektris vid Stockholms folkskolor 1909—32.
Medlem av direktionen för Gymnastiska centralinstitutet 1930—33, tillkallad som sakkunnig i
folkundervisningskommissionen. Innehade 111 is quorum av åttonde storleken. Väckte stor
uppmärksamhet genom sina nya gymnastikmetoder med tillhörande s. k. dagövningar och gjorde en
betydande insats speciellt på småbarnsgymnastikens område, kämpade vid otaliga föredrag och
diskussioner för sina ideer och nedlade ett resultatrikt arbete för att ordna ändamålsenliga
gymnastiksalar och gymnastikredskap. »Med henne kom leken och idrotten in i folkskolan, och varje
skola fick sin skidpark, sitt skridskoförråd och stora mängder lekmateriel, allt vittnande om
hennes framsynthet, okuvliga energi och enastående organisatoriska förmåga. På gymnastikens
område blev hon den stora oförlikneliga reformatorn. Med henne gjorde rytmen sitt inträde i
svensk gymnastik. Hon var kanske icke konstnär i egentlig mening, men med en konstnärs känsla
för skönhet såg hon på den mänskliga rörelseorganismen.» (Maja Carlquist.) Död den 24 april.
Johan Paues, f. 1876. Utexaminerad från Tekniska högskolans bergsskola 1898. Bergsingenjör i
Sverige, Finland, Tyskland, Ryssland och England, chefsassistent vid Bröderna Nobels kemiska
fabriker i Baku, överingenjör och fabriksledare hos Dunderland Iron Ore Co. i Norge.
Handelsattaché vid svenska beskickningen i Argentina 1909, direktör för Dunderlandbolaget 1911,
generalkonsul och chargé d’affaires hos Brasiliens förenta stater 1914, ministerresident 1918, Sveriges
förste minister i Sydamerika 1921—36. Var under sin ministertid ett ovärderligt stöd för svenska
exportindustri- och rederiintressen i Brasilien. Död den 3 maj.
Svante Nilsson, f. 1869. Elev av prof. Adolf Lindberg, stipendiat 1893, idkade konststudier i
Paris 1893—1914 och 1920—21, i Rom 1928. Utförde ett 50-tal medaljer över berömda personer i
Sverige, Frankrike och Belgien. Tog i sina senare arbeten intryck av den allmänna vändningen
under 1900-talet mot den italienska renässansmedaljens kraftigare reliefstil, men förblev i
grunden realist av fransk skolning. Till de bästa av hans medaljer höra hans porträtt av konstnärs-
306
Per Gustafsson.
(Se föreg, sida.)
Gunnar Dillner.
(Se föreg, sida.)
John Hedström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
