- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugonde årgången (händelserna 1942) /
318

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget 1942

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Världskriget 1942.

(Se även Kronologisk förteckning över utrikeshändelserna.)

Krigshändelserna under årets fyra första månader dominerades av den
japanska snabbexpansionen över Stilla havets värdefulla övärld. De oförberedda
brittiska och holländska kolonierna kunde icke bjuda motstånd med annat än de
knapphändigt förstärkta, ursprungligen för politiska uppgifter beräknade
kolonial-armeerna. Sedan Japan snabbt skaffat sig herraväldet till sjöss och i luften lågo
vägarna mot söder och sydväst öppna för dess ockupationsstyrkor. Singapore
kapitulerade den 15 februari och Holländska Indiens örad hade erövrats i slutet av
mars. Manilas försvarsanläggningar, vilka trots inringning fortsatte motståndet
till mitten av april, kostade dock japanerna icke endast avsevärda förluster utan
kanske också det hägrande målet av ett fullständigt herravälde ned t. o. m.
Australien. Den japanska strategien räknade till synes med en fullständig överrumpling,
som skulle bryta Kinas motstånd och frigöra de styrkor, som krävdes för att
ockupera Australien. Bataanhalvöns och Kinas strider gåvo belägg för att motstånd
vare sig det kommer från ett till ytan mycket begränsat område eller från ett stort
land utan annan tillgång än seg försvarsvilja på intet sätt är utan värde i det stora
sammanhanget. De allierade vunno tid och kunde i slutet av sommaren slå tillbaka
mot den japanska basen på Salomonöarna. Striden om Guadalcanar liksom om
japanernas sydligaste bas på Nya Guinea, Buna, pågick alltjämt vid årsslutet.

I början av maj besatte de allierade Madagaskars nordspets. Det var det allt mer
uppenbara japanska hotet mot sjöförbindelsen till Indien, hamnarna vid Persiska
viken och orientarmeernas tillförsel, som kom de allierade att taga detta steg.
Läget såväl på den indiska som den nordafrikanska fronten krävde att omfattande
och snabba transporter skulle kunna genomföras. Vid denna tid hotade ett
krisläge de allierades ställningar kring Främre Orienten.

Axeltrupperna i Nordafrika hade i slutet av januari gått fram från
Agheilaställ-ningen och efter en månad återtagit Cyrenaica fram till Gazala. Det var tydligt
att denna framryckning endast var den första förberedelsen för en ny stöt, som
kunde komma att gälla Egypten. I slutet av maj slogo axelstyrkorna så ut slaget
och lyckades efter en tre veckors seg strid om Gazalaställningen bryta igenom de
allierades linjer. I ett snabbt parallellslag togs först Tobruk i mitten av juni och
den sista dagen i samma månad hade fältmarskalk Rommels trupper nått
Alamein-ställningen blott ett tiotal mil väster om Alexandria. Här hejdades framryckningen
i det ögonblick, då man även på allierat håll räknade med möjligheten av en reträtt
ur Egypten. De snabbt tillförda styrkorna från 9. armén i Mindre Asien lyckades så
förstärka de allierades front att denna kunde hålla stånd mot axeltruppernas
försök att nå genom Alameinställningen fram till Nilen.

I början av november hade 8. brittiska armén erhållit tillräckliga förstärkningar
för att gå till offensiv, och efter en stormlöpning genom Egypten och Cyrenaica
stodo de allierade efter tre veckor åter vid Syrtenbukten. Denna gång kunde
anfallet icke heller hejdas av Agheilaställningen utan de allierade lyckades tränga
fram väster om denna.

Axelstyrkornas så snabba återtåg ur Egypten och Cyrenaica berodde antagligen
till stor del på att de allierades angrepp mot Franska Nordafrika, vilket skedde
ungefär samtidigt med 8. arméns anfall i Egypten, hindrade axeln att förstärka
Rommels trupper. Tyska och italienska styrkor fingo i stället i all hast och med
anlitande av alla tillgängliga transportmedel föras över till den nya fronten i
Tunis. Axelsidan fann sig plötsligt ställd i ett tvångsläge och nödgad till strid på

318

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:08:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1942/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free