Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan hänsyn till de offer, vilka den oavlåtligt krävde. Dessa voro många och
smärtsamma. Avrättningar, ofta en masse, blevo allt vanligare. Svåra följder för Norge
fingo ej minst de kort före årets början företagna brittiska commandoraiderna mot
norska västkusten. Redan året förut brändes de bostadshus, vilkas invånare flytt
till England med de återvändande styrkorna eller hjälpt expeditionstrupperna
under själva företaget. Denna procedur upprepades nu, och repressalierna skärptes
genom att man efter även i andra ockuperade länder tillämpat system tog gisslan.
Sålunda lät Terboven den 12/1 ånyo fängsla alla f. d. norska officerare, tillhörande
flottan och flyget — inalles ett hundratal — under motivering, att de brutit sitt
1940 givna hedersord att icke resa vapen mot tysk krigsmakt. De flesta av dem
jämte ett sextiotal civila fördes sedan via Danmark till Tyskland. Vidare sändes
20 f. d. högre hovämbetsmän och andra nära vänner till kungahuset till
koncentrationsläger. Under januari arkebuserades mer än ett tiotal norrmän. Även under de
närmast följande månaderna förekommo arkebuseringar och massarresteringar,
de förra dock i mindre utsträckning, men den 30/4 avrättades 18 norrmän såsom
repressalieåtgärd för att två medlemmar av tyska säkerhetspolisen dödats vid
bakhållsangrepp. De 18 hade sökt fly till England. Ett liknande försök kostade den
21/5 15 norrmän livet. I oktober nådde terrorn sin höjdpunkt. Den 6/10
arkebuserades tio kända norrmän, advokater, affärsmän, bankdirektörer, skeppsmäklare
o. s. v., under det civila undantagstillstånd, som då infördes i Trondheim och större
delen av Tröndelagen samt till vedergällning för flera sabotageförsök, vilka
företagits mot en del försörjningsföretag. Följande dag avrättades ytterligare 15
personer, som direkt deltagit i sabotagehandlingar. Den 8/10 arkebuserades ytterligare
nio personer i Trondheim. Inemot 1 000 arresteringar företogos.
Undantagstillståndet upphörde den 12/10.
Den 1/2 utnämndes Vidkun Quisling vid en »statsakt» på Akershus av
Terboven till norsk ministerpresident — dock under rikskommissariens överhöghet. Han
anmodades därjämte att bilda en ny »nationalregering». Quisling förklarade
därvid, att han ämnade sluta fred med Tyskland, samt riktade även en del bittra utfall
mot Sverige och det nordiska samarbetet. Den nya regeringen blev identisk med
den tidigare uppsättningen av »kommissariska statsråd» på tre man när, vilka ej
tillhörde N. S. och som icke undertecknat en skrivelse med begäran om Quislings
övertagande av regeringschefsposten. De ersattes med N. S.-män. Quislings
utnämning följdes av en attentatvåg i Oslotrakten och Bergen, där mordbränder anlades
och bombattentat förövades. Den 6/2 satte den nye ministerpresidenten Norges
grundlag ur spel genom att övertaga konungens och stortingets myndighet.
Samtidigt utfärdade han en förordning om nationell arbetsplikt för alla barn i åldern
10—18 år och om deras inskrivande i N. S:s ungdomsfylking. Fem dagar senare
avreste han till Berlin, enligt uppgift för att avsluta formlig fred med Tyskland.
Han mottogs väl av de ledande där, men något »fredsslut» kom ej till stånd. I
mitten av mars fastställde Quisling en lag, enligt vilken han utnämnde sig till ledare
för både parti och stat.
Striden mellan norska kyrkan och »nyordningens» män fortsatte ännu bittrare
än förut. Prästföreningens centralstyrelse hade redan tidigare förklarat, att
prästerna icke kunde deltaga i ett arbete, som leddes efter bestämda politiska
riktlinjer, och begärde entledigande. Inrikesdepartementet beslutade då genomföra en
nyordning av föreningen, dess kassor och fonder beslagtogos, och en ny,
uteslutande nazistisk centralstyrelse utnämndes. Flera hundra norska präster begärde
då sitt utträde ur föreningen. I slutet av januari förklarade kyrko- och
undervisningsdepartementet, att gällande norsk kyrkolag ej gåve de norska biskoparna
någon som helst rätt till att träffa avgöranden vid sidan av departementet.
Biskoparna framhöllo i en svarsskrivelse bl. a., att kyrkan var inordnad i samhällets
organism under administrativa former, men med detta fortsatte kyrkan att vara
ett andligt suveränt samfund, byggt på Guds ord och gemenskapen i tron. Kyrkans
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
