Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjänares sak är, hette det, att
— så långt samvete och tro
icke hindra dem — inordna
kyrkan under de världsliga
myndigheterna. Under
statsakten i Oslo den 1/2 riktade
Terboven ett kraftigt angrepp
mot norska kyrkans mest
framstående representant,
biskop Berggrav i Oslo, och
åberopade, att denne yttrat, att
England före kriget var en fiende
till Norges neutralitet, medan
Tyskland var en vän därav.
Därmed hade Berggrav, sade
han, omvittnat den absoluta
riktigheten av Nasjonal
Samlings politik. Biskopen och
hans kolleger stodo emellertid
fasta mot alla angrepp, och i
mitten av februari sände de en
bestämd varning till
kyrko-och undervisningsdepartementet för följderna av den 6/2 av
norska regeringen utfärdade
lagen rörande skyldighet för
all norsk ungdom i åldern 10
—18 år att tjänstgöra i N. S:s
ungdomsfylking. Hemmens
inflytande på ungdomens
uppfostran skulle på så sätt
avkopplas. Tusentals lärare
protesterade också mot denna
förordning.
Den 24/2 inträffade något, som betecknades såsom den viktigaste
inrikespolitiska händelsen efter ockupationen. Biskop Berggrav meddelade, att han nedlade
sitt ämbete. Två dagar senare beviljades honom avsked utan rätt till ämbetstitel
och värdighet. Samtliga Norges övriga sex biskopar följde sin primus’ exempel,
ehuru detta till en början hemlighölls av statsmakten. De angåvo som närmaste
orsak en episod i Trondheims domkyrka den 1/2, då de, som kommo till kyrkan,
blevo bortjagade av en stor beväpnad polisstyrka. Biskoparna fingo senare från
kyrko- och inrikesdepartementen besked om att de voro att anse som
suspenderade från sina ämbeten. Även domprostarna gjorde gemensam sak med de avsatta
liksom en mängd präster och kyrkoråd i landet. Norge blev sålunda utan biskopar
och domprostar, men Quisling löste problemet provisoriskt, så att några okända
präster, som dock fortfarande skulle stå kvar på sina gamla poster, fingo
domprosts titel. Den 10/4 häktades biskop Berggrav, som alltsedan sitt avskedande stått
under polisuppsikt. Närmaste orsaken var, att han ej ville utlämna ett brev från
tyske ministern i Oslo av den 13/4 1940, vari denne ombad honom att ta initiativet
till bildande av ett administrationsråd.
Emellertid började i mitten av april en viss tveksamhet komma till synes från
Quislings sida. Berggrav och en del med honom arresterade ledande kyrkomän
fingo återvända hem, ehuru de strängt bevakades, och omkring en månad senare
började kyrkoministern Skancke konferera med framstående norska prästmän, som
331
Konung Ilaakon av Norge åser på sin sjuttioårsdag den
:i augusti tillsammans med kronprinsparet förbimarschen
i Hyde Park i London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
