Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör E. W. Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stånd till det yttersta och betrakta varje eventuell order om vapnens nedläggande
som falsk. Det tillades, att de civila myndigheterna skulle få instruktioner av
samma innebörd. Under remissdebatten hade finansministern att värja sig mot
anklagelser för obefogad optimism. De borgerliga underströko kraven på
begränsning av statsutgifterna.
De utlovade förhållningsorderna för civila vid en invasion dröjde emellertid
oskäligt länge, och i juni interpellerade hr Ivar Anderson i första kammaren
statsministern om anledningen härtill. I sitt svar utlovade statsministern, att
direktiv skulle komma; länsstyrelserna hade fått sådana redan den 5 mars. I
mitten av juli började distributionen av en broschyr »Om kriget kommer», avsedd
att vara en vägledning för alla medborgare. I en betydelsefull detalj, nämligen
polisens ställning i krig, dröjde det ännu längre, innan åtgärder vidtogos.
Dechargebetänkandet innehöll två anmärkningar mot försvarsminister Sköld
och två mot folkhushållningsminister Gjöres. Den förre klandrades bl. a. för att
han hade förbigått riksdagen vid avgörandet av minkryssarfrågan, den senare
bl. a. för att beslutet i oktober 1942 om prisstoppet hade tillkommit utan
riksdagens hörande, därtill strax innan höstsessionens, den s. k.
informationsriksdagens, början. Riksdagen önskade alltså, oberoende av de nämnda beslutens
reella innebörd, hävda sina rättigheter. Minkryssaren hade färdigställts på tre
månader, vilket var rekord. Vad det provisoriska prisstoppet beträffar, höll det
vad det lovade och mera till. Eller rättare: det genomfördes vid en tidpunkt, då
en prisstabilisering hade inträtt. En av årets största vinster var sålunda, att den
befarade inflatoriska utvecklingen undveks.
Ett av vårsessionens mest diskuterade ärenden kom på riksdagens bord
motionsvägen. Från socialdemokratiskt håll påyrkades utredning genom ett särskilt
organ om efterkrigsproblemen. Regeringen tillmötesgick, innan motionen hade
behandlats, detta önskemål genom att igångsätta vissa undersökningar om vårt
lands övergång till fredshushållning, därvid den centrala frågan skulle vara
möjligheten att sysselsätta den arbetskraft, som blev ledig efter krigets slut.
Utredningarna skulle dock tills vidare företagas av redan befintliga organ. Motionärerna
läto sig dock icke nöja härmed, och de fingo riksdagen med sig på en begäran om
en utredning efter vissa riktlinjer. Trots att utlåtandet från andra kammarens
andra tillfälliga utskott (där huvudmotionären, den socialdemokratiske
partisekreteraren Torsten Nilsson, var ordförande), hade en del socialistiska tonfall, hade
utskottets bondeförbunds- och folkpartirepresentanter gått med på det, men de
desavuerades i debatten i kammaren av sina egna partier. Någon sådan
kommission som den av riksdagen begärda hade ännu vid årets slut icke tillsatts, beroende
på att finansministern ville avvakta de förberedande undersökningarnas resultat.
Till de omstridda riksdagsärendena hörde också de av kamrarna bifallna
motionerna angående utredning om rösträttsstreckens avskaffande. Statsministern
meddelade, att en sådan utredning icke komme att igångsättas, då
samlingsregeringen icke kunde bli enig härom.
Vid vårriksdagens slut uppstod frågan, om en höstsession var behövlig eller ej.
Regeringen räknade till en början icke med att en arbetsriksdag skulle vara
nödvändig på hösten, men sedermera beslöts, att en sådan skulle hållas. Högern hade
motsatt sig tanken, men inom de andra partierna hade önskemålet om en verklig
höstriksdag fått ökad styrka genom vad som hade förekommit under
decharge-debatten. Emellertid utlovade statsministern redan tidigt, att alla propositioner
skulle avlämnas till höstriksdagen vid dess början och alltså inga komma i
efterhand.
Detta löfte hölls samvetsgrant. Följaktligen fanns det vissa utsikter för att
höstriksdagen, som började den 18 oktober, skulle kunna vara över på några veckor.
Riksdagens arbete försenades dock, framför allt under utskottsbehandlingen av
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
