Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör E. W. Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kuterade bl. a. arbetsglädjens problem och tjänstemännens deltagande i det
politiska livet. Förhandlingarna kännetecknades av, som det uttrycktes,
»Saltsjöbads-anda». Ungsvenskarna framlade någon tid dessförinnan ett utförligt
framtidsprogram, som särskilt sysslade med jordbruket, de sociala och ekonomiska
problemen samt den nordiska frågan. Rätt mycken diskussion har framkallats av
ett försök från medlemmar av föreningen Heimdal i Uppsala att propagera för
aktiv eller »radikal» konservatism. Målsättningen angavs därvid vara: socialstaten
som förutsättning för kulturstaten.
Det kommunistiska partiet i Sverige var uppenbarligen överraskat av det i maj
offentliggjorda beslutet, att den kommunistiska internationalen skulle upplösas.
Partiet lät emellertid meddela, att det ämnade fortsätta verksamheten som förut.
Under den av kommunisterna förda kampanjen för ett marxistiskt enhetsparti
förklarades, att diskussionen om det gemensamma programmet skulle baseras på
den svenska arbetarrörelsens allmänna grundsatser, sådana de utformats av
Hjalmar Branting och andra. Socialdemokraterna å sin sida hunno så långt i sin
programrevision, att ett förslag till ändrat program offentliggjordes. Det nya
programmet framställdes som en modernisering och effektiveriag av det gamla
men också som en radikalisering. Programrevisionens majoritet ville bl. a. stryka
de omstridda punkterna om republiken och statskyrkans avskaffande, men
häremot framträdde en rätt stark opposition. Socialiseringspunkten blev
omformulerad och fortfarande mycket tänjbar.
Socialdemokratiska ungdomsförbundet höll kongress i augusti och beslöt då att
hos regeringen begära utredningar om bl. a. uppmjukning av den militära
hälsningsplikten och officersutbildningen. Båda dessa utredningar igångsattes av
försvarsministern. Enligt direktiven för den senare utredningen skulle samhällslära,
psykologi och pedagogik räknas bland huvudämnena vid officersutbildningen.
Efter de i september i tre förstakammarvalkretsar förrättade valen är
partiställningen i denna kammare fr. o. m. den 1 januari 1944: 31 höger, 21
bondeför-bundare, 15 folkpartister, 82 socialdemokrater och en kommunist. Vid valen
återinsatte socialdemokraterna professor Gunnar Myrdal i första kammaren.
Bondeförbundet invalde professor Sten Wahlund.
Två kända socialdemokratiska riksdagsmän och statsutskottsledamöter, hrr Elof
Lindberg och Conrad Jonsson, lämnade med årets slut riksdagen efter att ha
blivit utnämnda till landshövdingar, den förre i Västerbottens län, den senare i
Västmanlands län. Med anledning av att ett par industrimän vid årets utgång
lämnade riksdagen, uppblossade på nytt en diskussion om de alltmer begränsade
möjligheterna för företagscheferna att deltaga i riksdagsarbetet.
Ett tryck, som lättat.
Mot de statsfientliga sammanslutningarna vidtogos under året inga åtgärder.
Den år 1942 tillsatta s. k. poliskommissionen föreslog i februari en lag om
partiförbud för polispersonal, varvid de otillåtliga organisationerna skulle uttryckligen
namngivas. Statsministern meddelade i ett frågesvar i riksdagen i slutet av juni,
att regeringen icke ämnade genomföra lagförslagen om förbud för
försvarspersonal och poliser att tillhöra vissa ytterlighetspartier; regeringen var nämligen
icke enig om fixeringen av statsfientliga. Transportförbudslagen förlängdes av
riksdagen genom ett beslut i mars, men för närvarande tillämpas lagen icke på
några som helst tidningar. Överhuvudtaget skedde under året en betydlig
avspänning på tryckfrihetsområdet, där de administrativa ingripandena mot
ytterlighetsriktningarnas organ blevo allt sällsyntare. På folkpartihåll ville man gärna
i denna ändring till det bättre se en följd av ombytet på justitieministerposten, men
den verkliga anledningen var lättnaden i det utrikespolitiska tryck, som länge
hade inverkat på vår tryckfrihetspolitik.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
